Halvdanuppochnerdag med bra avslutning.

Dagen började okej. Jag kom iväg i tid till mötet som skulle börja klockan tio i Visby. När jag kört två av de fyra milen ringer min uppdragsgivare…

• ”Du, jag ligger redan efter med dagens schema. Jag kommer att bli en halvtimme försenad.”
• Okej. Jag åker till biblioteket istället och fixar litet, försöker hitta en bra lösning för att lägga ut ca 3 000 bilder på webben, sorterade i olika mappar/rubriker och med lösenordskyddad inloggning – men jag hittar förstås ingen bra lösning. (Om någon som läser min blogg vet hur jag ska göra, hör gärna av er!)
• Halv elva är jag på plats, men min uppdragsgivare är ytterligare en kvart försenad.
• Jag passar på att i iBooken räta upp ett par bilder som har lutande horisontlinjer.
• Vi har ett halvhattigt möte där vi bland annat fixar med knasiga inloggningar och lösenord.
• Jag äter lunch och inväntar Alice – men, då har hon förstås missat bussen och kan inte komma förrän klockan två.
• Jag muttrar inombord, för jag känner att jag nog borde hem och jobba – väntar på korrektursynpunkter på mailen.
• Jag tar bilen och parkerar vid Max Hamburgerrestaurang och snikar in på deras trådlösa nätverk. Konstaterar att jag inte direkt fått floder med mail och absolut inget med korrektursynpunkter. Okej.
• Ringer en kille som jag behöver lite information från och hamnar istället i att jag borde ha ett möte med honom och grundidén som var upphovet till samtalet tar plötsligt ett oväntat skutt och jag hänger knappt med?
• Sen hämtar jag Alice vid bussen och vi kollar på en kappa hon sett ut.
• Därefter går vi in på MQ. Jag går fram till några lila toppar och gör en specialkoll och upptäcker att – AHA!: toppen i storlek 36 är spräckt i v-ringningen! Därmed släppte skamkänslan från den gången jag provade toppen i storlek 42 och det plötsligt sa ritsch och en 4 cm lång reva blev till. Jag har anat att det måste ha varit ett konstruktionsfel, för jag märkte inget motstånd alls innan det började ritscha, men det kändes ändå pinsamt att behöva visa den trasig toppen för expediten. Nu när jag såg att toppen i storlek 36 också var spräckt så var ju saken biff! Storlek 36 har jag definitivt aldrig försökt prova…
• Sen letar vi efter en tunika till mig i åtta affärer utan att hitta den perfekta uppenbarelsen.
• Avslutningsvis ska vi handla med oss lite mat hem. Jag ska ta en 33 cl-flaska Vichy Noveau som står överst på en hylla i Bingebyhallen. Flaskorna står i en ränna som matar fram dem till kanten, vilket gör att det blir lite motstånd när man ska lyfta upp flaskan. KRASCH så far flaskan i golvet, mitt framför fötterna på en annan tjej, och sen blir det som ett fyrverkeri med mineralvatten innan vi äntligen hämtar oss från chocken. Jag lyfter upp flaskan som nu innehåller ca 15 cl mineralvatten och ställer undan den och ska ta en ny flaska. Nu tar jag det försiktigare och märker då att man måste göra ett ryck för att få loss flaskan och då slår flaskan i en idiotisk list som sitter ovanför och det var DET som gjorde att jag tappade den första flaskan. Andra flaskan lyckas jag bättre med och sen går jag och säger till en expedit att jag orsakat en liten olycka.
• Det är mycket skönt att sitta i bilen och vara på väg hem. Jag tar min flaska mineralvatten och ska öppna den på vägen mot Visby Flygplats. PFFFFFFFFJUFF så sprutar det vatten ur flaskan och eftersom jag håller fast den mellan låren så hamnar allt i sätet där jag sitter! Så, det blev till att jobba en del med hushållspapper… När jag kliver ur bilen i Kappelshamn blir allt det våta kallt = snabbt byxbyte.
• Nu sitter jag här och skriver min bloggtext och spanar på min nya iMac med platt 2o”-skärm och 250 GB hårddisk. Nu var det väl sjutton om inte alla mina tusentals bilder ska få plats! Det ni! Inbyggd kamera, fjärrkontroll, snygg…
• Fast, det innebar att den där upprätningen av horisonten jag gjorde på flera bilder vid halv elva idag var totalt onödig, eftersom jag vid hemkomsten fick slänga alla bilder från min bärbara iBook eftersom jag nu ska hantera bilder enbart i iMacen. Vad kan man göra annat än småle?

Jag tänker inte klaga på min dag. Den har bitvis varit mycket rolig, Alice och jag har skrattat som galningar i provhytterna – men jag har fått göra kursändringar hela tiden och det känns inte som att jag åstadkommit så värst mycket?