Hoppan Enben, job-invader?

Jag satt fridsamt i min gepardfåtölj i kontorshörnan då det plötsligt swischar till i ögonvrån. Något ganska stort tjoffade ner från taket. Jag böjer mig fram för att kolla på golvet, men där finns inget alls. Har jag blivit skvatt galen eller? Jag fortsätter att leta och till sist ser jag Hoppan Enben, en snyggt grön vårtbitare som bara har ett bakben/hoppben. Hon går på mitt element. Strax är hon borta igen.

Hon går bakom min gardin. Jag tänker att jag borde hjälpa henne att hitta ut, så jag öppnar fönstret. Då blir det korsdrag så det tjongar till och en prydnadsängel i trä med spiralfjädrar flyger ut så det sproingar. Jag går ut och hämtar ängeln och stänger dörren för att stoppa korsdraget.

Hoppan Enben verkar dock trivas bäst inomhus. Hon promenerar längs gardinstången, klättrar på en tygbonad, går på en tavla, ramlar ner, sätter sig på min stol – va? Planerar hon att ta mitt jobb? Jag överväger om det kanske är trevligt att ha sällskap av Hoppan, men inser att det kommer att bli enerverande i längden.

Alice gör ett försök att få ut henne och lyckas få ner henne i en skål. Hon bär skålen till fönstret, men då blir Hoppan lite vimsig, tar sig ur skålen, upp på Alice arm och flyger tillbaka till kontorsstolen.

–Usch! Nu struntar jag i henne, säger Alice.
Men så tänker hon en stund och gör ett nytt försök och får ner Hoppan i skålen igen, lägger en broschyr uppepå, jag öppnar ytterdörren och Alice galopperar ut och ställer skålen där ute. Sen kastar vi oss in och hoppas att Hoppan inte hinner med tillbaka in. Det gjorde hon inte.