Textkompressor?
Jadå, det är väl klart att jag är van vid att anpassa texter efter utrymme! Har man sagt att artikeln ska vara på 3 000 tecken så blir det så. Eller 4 000 tecken, som idag. Problemet är bara att när jag lite snabbt skissade ihop artikeln så blev det 6 500 tecken. Va?
Jag skriver om Danne Persson och Einar Steen & Nicklas Nilsson. De är riktigt skickliga på ljus, ljud och bild för konserter, föreställningar och event. Vi pratar SVT, Audi, Eurovision Song Contest och Kent. Kanske är det svårt att skriva kort därför att de är tre? Kanske är det så att det finns mycket att berätta?
Det spelar i vilket fall ingen roll – för jag måste ändå krympa ner artikeln till 4 000 ynkliga tecken. Åh! Någon som har en textkompressor?
”Kill your darlings”-effektivt men svårt. Låta en utomstående gå igenom & massakera bokstäverna.
Ah, jag flirtade till mig 1000 tecken till! Den metoden går också :-)
Nu har jag alla tre artiklarna ute på korrekturläsning i alla fall. PUH!
HA, nästan fusk att flirta, så där!
Att komprimera text är en konst. Ibland väldigt kul. Ibland bara fullkomligt frustrerande…
Alltså, till varje nummer av tdiningen skriver jag tre artiklar. En brukar vara på 5000 tecken. Av någon anledning skulle den längsta vara blott 4000 tecken den här gången. Så, jag tänkte att ”äh, de skrev nog fel” och så frågade jag om det och då var det okej att det blev 5000 tecken.