Men pappren lever kvar…
Min pappa dog den 16 juli 2004. Nu tror jag mig äntligen se slutet av pappersarbetet som följde efter det. Just när ens pappa har dött är det så obegripligt, nästan surrealistiskt, att man just då förväntas hantera extremt konstiga saker som begravningar, avgifter för sjukvård och andra räkningar. Man springer på banken och fixar. Ringer syskon och trixar. Rensar ur huset som ska säljas. Sorterar, slänger och sparar.
Hade vi lyckats få pappas hus sålt 2004 hade försäljningen kommit med på pappas deklaration 2005. Men det var precis på killavippen att försäljningen blev klar strax efter att 2005 börjat. Så det är nu, 2006, som försäljningen ska deklareras på pappas dödsbo. Dödsboet har fått ett eget organisationsnummer t.o.m.
Nu är inte pappas papper längre så laddade som de var hösten 2004. Då hade jag ibland tårar i ögonen när jag skulle in till banken och betala räkningar. Under hösten kom också helt oviktiga brev som reklam och liknande eftersänt till mig. Det tar tid innan alla register nåtts av dödsbudet. Idag är pappren mer papper och mindre pappa, så det känns inte så jobbigt att hantera.
Men, utan att ens pappa har haft en massa egendomar och affärer som ska redas upp, så kan det alltså ta nästan två år innan man betat av varje plikt mot myndigheterna. Det hade jag aldrig tänkt på innan.
Men vem tänker på sådana saker som myndigheter? Jösses, roligare kan man ju ha det. Men jag förstår att det varit en jättejobbig period för dig/er och förhoppningsvis är detta jobbiga över, även om saknaden efter en älskad pappa alltid finns kvar.
Ha det så bra det går.
Energirika kramar från Rovisen Mona
Det ÄR jobbigt när någon i en närhet dör. Urjobbigt! Inte bara det här med papper, sorgen kan ibland bli outhärdlig, trots att man vet att ens föräldrar inte kan leva i evighet.
Min syrra har tagit hand om det ”ekonomiska”, men jag tror att det i stort sett är klart nu. Vi sålde mammas lägenhet rätt så fort.
Arvet är delat. Ja, det ska väl vara klart nu. Mamma dog i september 2005.
Trist när ”pappersarbetet” drar ut på tiden, man har nog med saknaden.
Nalle
Förresten syrran ska ju deklarera för dödsboet. Glömde det.
Nalle
Alltså, grunden är ju att man har fullt upp med sorgen. Att det är det som är det riktigt jobbiga. Papprena är bara det här urkonstiga som kommer på toppen av allt och som man bara måste fixa.
Morfar dog förra året. Han åkte först in på sjukhuset, och sen dog han där efter bara några dagar. När mormor så gick in på hans rum igen, låg det en massa prydliga högar av papper på skrivbordet. Allt var i perfekt ordning, mormor hade aldrig ens sett papperen förut. Men där låg dom. Han viste nog att det var dags, gammelgubben (87 år)./Malla
Orden ”Svår förlust” och ”visa hänsyn” står verkligen inte nära varandra…