Vetenskap och alternativa behandlingar

Igen har någon undersökt alternativa behandlingar och konstaterat att det inte finns några vetenskapliga belägg för att det fungerar. (Det här har gått ut som TT-nyhet och finns i alla media idag)

Jag blir så trött. De kan ju hålla på att bevisa hur mycket de vill. Om man är sjuk är man bara intresserad av sådant som fungerar. Uppenbarligen har många hjälp av alternativa behandlingar. I mitt eget fall har akupunktur, qigong, homeopati och naturläkemedel varit till stor hjälp för att hantera både migrän, allergi och ledvärk. För egen del bryr jag mig inte ett smack om vad vetenskapsmännen försöker bevisa, men det tråkiga är att de drar ett löjes skimmer över alternativa metoder. De som inte har så bra självtillit kommer förstås inte att riskera att verka ”flummiga och fåniga” genom att testa alternativ. Därmed går de miste om tillträde till vägar som kunde ha varit deras väg till att må bättre.

Förut när jag brukade föreläsa om migrän, visade jag mycket långa listor på allt jag provat. Det var ungefär lika många ”godkända” som ”alternativa” medel och behandlingar. I båda grupperna var det bara ett fåtal saker som fungerat. Så, det är alltså ingen skillnad, oavsett vilken väg man går för att hitta sina sätt att må bättre, måste man söka ordentligt för att hitta det som fungerar för en själv. Begränsar man sig till att bara söka bland det ”godkända” så har man halverat sina chanser att hitta rätt, enligt mina erfarenheter.

Till min stora irritation har man i DN lagt ut en webbfråga ”Tror du på alternativ medicin?” Vaddå tror? Jag vet ju att det har fungerat i mitt fall! Ska jag inte tro på mig själv eller vad? Det är ju för sjutton inte en fråga om att tro, det är bara en fråga om vad som fungerar. Resten är jag inte intresserad av! (Prova gärna att reta upp mig lite till i den här frågan…)