Så lika men ändå olika

Några scener från dagen:
1) Jag kör bil in till Visby. Vid nedfarten till Lickershamn står en tjej vid busshållplatsen, när hon ser min bil åker liftartummen ut. Jag stannar. Tjejen är hur pratsam som helst. Visar skolarbetet, sminkar sig, berättar om sin mamma som åker runt och föreläser och så kommer vi in på att våra respektive familjer liknar varandra på det viset att man ser det som självklart att barnen ska använda dator. Den här tjejen har, precis som min Alice, ”vuxit upp framför en datorskärm” och det är faktiskt inte självklart att just tjejer är bra på att använda datorer, så det väcker lite uppmärksamhet bland killarna.

2) Sen kommer tjejen på att jag är mamma till Alice. ”Ja! Ni är ju precis lika!” Och det är ju smickrande, men i ärlighetens namn är det framför allt en massa kilon som skiljer mellan mig och Alice. Nästan lika många kilon som år faktiskt…

3) Föreläsningsdax. ”Hej hej, ni beställde Pigge Werkelin som skulle prata om Kneippbyn, men fick mig, Åsa Stenström, som pratar om Upplevelsefabriken”. 100 st personal från Landshypoteket lyssnade snällt när jag pratade om upplevelseturism. När jag visade en bild på mig och Alice, nämnde jag att de skulle träffa henne senare på dagen, eftersom hon skulle jobba på Kulgården. ”Så säg gärna Hej Alice! och var snälla mot henne, för det är första gången hon jobbar där och hon är bara femton år!”

4) Hämtar Alice från Kulgården. Hon var helnöjd, det hade varit jättekul att jobba. ”Alla sa Hej Alice! Vi har träffat din mamma idag och hon sa att vi skulle vara snäll mot dig. Ni är förresten PRECIS lika…”