Den mest fascinerande pedagogiken
Den pedagogiska inriktning som mest av alla imponerar på mig är Freinet. Han utgår från individen och individens förutsättningar och hittar sätt att bygga vidare, uppmuntra, stärka… Under flera år har Monstessori varit en populär pedagogik och det beror säkert på att den har förenklat barnets utveckling, delat upp i steg, skapat rutmönster, system för inlärning – men samtidigt som man å ena sidan värnar om att barn ska utvecklas i sin egen takt, har man byggt in en stelbent syn på vad barn i olika åldrar klarar. Det här reagerade jag starkt på när Alice var liten eftersom hon inte passade in i Montessoris bild av vad hon skulle vara mogen för – hon låg före.
Men Freinet… åh, jag tycker att hans tankar är toppen. Han tar barn på allvar. Ser dem. Utgår från deras tankar, nyfikenhet och behov. Jag har inte själv haft tillfälle att se hur det fungerar i praktiken på Freinetskolor, så det är möjligt att jag skulle vara mer kritisk om jag fick chansen att besöka en sådan, men om det fungerar som jag tror, så är det toppen!
Kände också mest för Freinet när vi läste om alla de där olika riktningarna under utbildningen. Montessori låter så fint, men du ska vara glad att Alice inte passade in där. Jag vet inte varför, men de elever som kom därifrån var det alltid något trassel med. (Detta var på den tiden jag jobbade på lågstadiet.) Så jag har alltid känt mig litet skeptisk till dem. Fast en del bra grejor har de.
Montessori har ju påverkat många skolors arbetssätt, även om de inte har köpt hela paketet s.a.s.
Waldrof-pedagogik var jag mycket positiv till, innan jag gjorde studiebesök hos dem och såg sådant som jag tyckte var inkonsekvenser, hur de inte levde upp till sådant som de i text påstod vara viktigt. Gillade inte heller att de hade allt det där gulliga på lågstadiet med färgsättning osv och sen på högstadiet blev allt stelt och grått och kallt. Tanken var att eleverna då nått en sådan mognad att de främst skulle jobba med intellektet eller nåt, men för mig kändes som att de lockade in glada barn i ena änden och släppte ut dem som färdigformade waldorfungdomar i andra änden.
Waldorf är bättre som sallad.
(Men prata går ju.)
Dorothea då: Sallad! Jag dör :-)
Freinet hade själv sina barn på Montessoriskola och var ordförande i Montessoriförbundet.
Anonym: det där lät ju mysko? Kan man läsa mer om det någonstans?