Pappas ord

Ofta när jag gör något med våra katter hör jag pappas förmanande ord i mitt huvud:
–Låt katten vara i fred
–Ta det försiktigt
–Skräm inte katten
–Väck inte katten

Det sista, att inte väcka katten är en slags husregel: så länge det går att undvika väcker man inte en katt som somnat i ens knä. En katt som sover i knät gör att andra måste hämta ett glas vatten, öppna ytterdörren eller svara i telefon.

När vi flyttade hit till Kappelshamn var det ett fiskmås-par som byggde bo på ladtaket varje vår. Det var en glipa i takplåten där de kunde placera sitt bo, längst upp på taknocken. Först var det lite kul, men sen blev det lite farligt då pappa Mås förstärkte bevakningen i och med att ungarna kläcktes. Han satt posterad på telefonstolpen och vakade och attackerade inkräktare, som t.ex. kunde vara Alice som klev av skolbussen.

Men, det gick ju att gå en annan väg under den här tiden och faran uppvägdes av glädjen när vi fick se hela äventyret med hur mamma Mås lockade ungarna ur boet. En och en rutschade de nerför den korrugerade plåten och dunsade ner på den hårda marken. Blev lite ”bombade”, men kvicknade strax till och var redo för promenaden ner till havet. Den sista ungen var dock tveksam, tyckte att det verkade dumt att byta boplats… Mamma Mås fick locka och truga.

Pappa Mås bevakning under den här fasen var värre än någonsin! Alice och jag stod och tittade med öppet sovrumsfönster och pappa Mås attackerade som en japansk stridspilot med siktet inställt mitt i min panna, innan han en meter i från bytte kurs och jag stängde fönstret med blixtens hastighet. Vi provade att lite försynt stå vid köksdörren, där vi i alla fall doldes av ett halvtak, men pappa Mås lurar man inte så lätt: han kom visslande snabbare än kvickt och vi höll nästan på att ramla när vi livrädda kastade oss in i farstun.

Till sist var alla tre ungarna nere på gårdsplanen och så promenerade de ner till stranden.

Ladan är inte vår. De som har ladan har också stallet bredvid. De ville inte ha några måsar på taket eftersom deras närvaro gjorde det hopplöst svårt att sköta hästarna. Plus att det förstås vore bra om taket lagades i vilket fall. Jag sa till pappa i telefon att de höll på att laga taket:
–Så nu kan inte måsarna bygga bo där något mer.
–Men, skulle man inte kunna bygga en plattform åt måsarna! replikerade pappa.
Så var min pappa.