Facebook-depression?
Alla dessa faror med den nya tekniken! Minns ni hur man för ett par år sedan skrev massor av artiklar om folk som fick sms-tumme? Var är alla dessa handikappade nu? Idag är det Facebook som ligger i skottlinjen och dagens ämne är att man blir olycklig av att använda Facebook. Jodå, det är inte bra att se att andra är på gott humör och lyckliga, då ter sig den egna situationen genast mer eländig. Påstår de.
Jamen, alla som får påfyllning med socialt umgänge tack vare Facebook då? Kom inte och påstå att de inte blir gladare med Facebook än utan! Över 500 miljoner människor har skaffat Facebook-konto. Kan det bero på att de känner att Facebook tillför något positivt, eller har vi 500 miljoner självplågare på jorden?
Det är väl alldeles självklart att vi i alla typer av socialt interagerande kommer att hitta de som mår bra och trivs och de som mår dåligt och vantrivs! Varför skulle just Facebook vara ett undantag?
Eller som när de för ett tag sedan skrev om mammor som försummade sina barn därför att de hellre ville Facebooka än laga mat eller vara med barnen… Handlar inte det ytterst om vilka val mammorna gör? Eller kan Facebook verkligen tvinga folk?
SvD.se har bloggat om det.
http://blog.svd.se/idagbloggen/2011/03/29/rim-och-reson-om-faran-med-facebook/
Att det där med depressionen är en 4-meningars parentes i en rapport på 7 A4-sidor.
Nya sätt att umgås & kommunicera, det nya tycks alltid skrämma och väcka domedagsprofetior.
Datorn är en central del i vår familjs liv. Vi bor ju i en liten stuga ute i vildmarken men kan ändå kommunicera med omvärlden, man plockar russinen ur kakan. Man använder sig av de smarta funktionerna, alltså blir det mer chat/googlande och mindre spel. Cybern får ta delar av vår tid men vi kryper inte undan var för sig utan kommunicerar ihop, mitt i smeten i det vardagliga livet. En vis kvinna mitt i Världen lärde mig det! :-)