Solidaritet 2005

Under hela min uppväxt har solidaritet varit ett ord som jag förknippat med arbetarrörelsen. Solidaritetstanken har varit det som i grunden gjort skillnad på hur man ser på sina medmänniskor. Solidaritet har stått som en motpol till både kapitalister och monarker. Solidaritet har enat folk över alla landsgränser och motpolen har varit för att bevara det svenska.

Idag har kungen hållit jultal. Idag, 2005, är det kungen som talar om solidaritet. Arbetarrörelsen har intagit de besuttnas position, bevakar sin ställning, markerar gränser för ansvar. Jag förstår inte det här. Vad är det som pågår i samhället när en man som är en relik från ett gammaldags statsskick är den som om och om igen framstår som landets mest mänskliga ledarsymbol?

Kungens jultal är jättebra tycker jag. Det känns inte politiskt korrekt att tycka så, men jag tycker så i alla fall.