Winberg är ute och simmar…

Så här skriver Margareta Winberg i ett brev som publicerats i Aftonbladet:
”Thailand är en av de farligaste platserna i världen att turista i, med hänsyn till de geologiska omständigheterna. Och ändå väljer tiotusentals människor från Sverige att åka dit. Vilket ansvar har man själv?”

Ett uns av mig kan förstå vad hon menar, jag kan bli irriterad när extrema äventyrare orsakar stora räddningspådrag i fjällen och liknande, men i det fallet är det så uppenbart att det finns ett moment av fara. Det blir lite märkligt om Winberg menar att vi inför varje resa vi företar utomlands måste kontakta seismologerna. Man kanske skulle införa att varje svensk som reser iväg skriver under ett intyg med ”min resa sker på egen risk och jag fråntar regeringen allt ansvar för ev hjälp som jag kan komma att behöva i händelse av olycka, katastrof eller annan oförutsedd händelse”. Är det så hon menar, Winberg?

Vi skulle förresten kunna göra så med inrikes resor också, t.ex. är det ju vansinnigt att så många ger sig ut i trafiken just när det är så farligt att vara där, som nu innan jul. Skriv på ett intyg bara ”mitt resande sker på egen risk och jag fråntar samhället ansvar för ev utryckning med ambulans och/eller brandbil”…

Hur kan man tänka så bakvänt? När en katastrof med dimensioner som Tsunamin inträffar är det en fråga man bör ställa sig när man sitter i regeringen: ”Vad kan vi göra för att hjälpa till?” Och sen fokuserar man på det. Svårare än så är det inte. Sen kommer det självklart att uppstå problem medan man hjälper till, men det är saker man löser på vägen.

Jo, det är bra att vi människor ibland blir påminda om naturens krafter, men att samtidigt få katastrofalt dåliga räddningsinsatser som salt i såren, det är något annat. Räddningsinsatser kan vi människor styra över.