Det finns alltså curling-fruar?
Jag lever i min egen värld och så POFF kommer det glimtar från den andra världen, den som tydligen representerar normalitet och genomsnitt. Och då blir jag ibland så himla förvånad.
Idag står det i Aftonbladet om kvinnor som planerar upp allt och tar ansvar för allt i hemmet, även fast mannen är föräldraledig. Mamman håller koll på dagisutflykter, packar dagisväska, planerar matinköp etc. Det finns alltså sådana livs levande kvinno-fossiler idag, 2005? Det är ju inte underligt att vi aldrig kommer någon vart med jämställdheten!
Och det finns alltså män som går med på att daddas på det här viset? HUR kan man vilja leva med en man som vill bli daddad? Hur kan män vilja leva med kvinnor som daddar dem? Har männen ingen stolthet? Har kvinnorna ingen stolthet?
Jag har antagligen uppfostrats på en annan planet, men så där fjantiga var inte ens mina föräldrar som var födda 1916 resp 1918. Det är klart att man hjälps åt och att man fördelar arbete och ansvar inom familjen, men det ligger en sådan otrolig förnedring i att kvinnan inte tror att mannen kan packa dagisväskan. Eller att man inte tror att barnen kan det…
Alice sa häromdagen att ”De som inte är vana att hjälpa till hemma, blir nästan mobbade. En kille packar inte ens sin väska själv när han ska till elevhemmet! Jag sa till honom att vaddå, packa väskan har jag gjort sen jag var fyra år!” Och det kändes som att Alice, nu 15 år, i det ögonblicket fick insikt om vad det betyder för självkänslan att kunna ta ansvar för sig själv.
Tänkte en tanke….bara för att en i ett förhållande packar en väska fler gånger än den andre behöver inte det betyda att den som packar inte tror att den som inte packar klarar av det….de kanske till och med trivs med det, vad vet jag…alla är olika. Jämställdhet handlar, för mig bör tilläggas, inte om att göra saker lika många gånger utan att det finns möjligheter för alla att företa sig saker på något sånär lika villkor,absolut lika är ingen så absolut lika villkor existerar inte per definition, sedan vad man väljer att göra är en annan femma.
Fast i den här artikeln låg fokus på att mammorna inte kunde släppa ansvaret ifrån sig, att de tog på sig att packa väskor i all evighet trots att de mådde dåligt av det.
Det vore dumt om man använde uppdelning på millimeter i sysslor, men det är också dumt om man upprätthåller opraktiska system av gammal könsrollsvana. För mig är ofta frågan om jämställdhet en fråga om hur man rationellt och praktiskt löser olika saker.
För ett par år sedan sa jag till min gamla pappa något om att män kunde känna sig hotade av duktiga kvinnor. Och pappa Nisse höll på att ramla av stolen i häpnad, han fattade inte vad jag menade, jag fick förklara och förklara och till sist sa han:
–Men om det nu finns en jätteduktig och kompetent kvinna att tillgå så är det ju toppen! Jag har aldrig hört talas om att någon skulle känna sig hotad av det? I alla fall har jag aldrig gjort det, sa Nisse, född 1916.
Enligt min pappas livssyn så vore det ett stort slöseri att inte ta tillvara den kompetens som finns – inte hade han tid att fundera på om det var kvinna eller man! Och den där inställningen har jag ärvt. Tack pappa och mamma!
”dumt om man upprätthåller opraktiska system av gammal könsrollsvana”
Jupps…om någon inte trivs med det så är det dumt att fortsätta, det säger sig självt tycker jag.
”jämställdhet en fråga om hur man rationellt och praktiskt löser olika saker”
Och för mig handlar det mer om villkoren att kunna ta sig an att lösa olika saker..inte hur de sedan löses eftersom det är individuellt eftersom alla är olika.
Kompetens är kompetens, oavsett.