Manligt mysko
Om man läser om könsroller och sånt kan man hitta undersökningsresultat som visar att det är lite olika hur man uppfattar längden som folk använder att prata på.
• Män uppfattar ofta att kvinnor som pratar lika länge som män, pratar längre än män. Det här har de bl.a. testat i klassrum där man tagit tid och gett exakt lika lång tid till killar som för tjejer. Då känner killarna sig undanskuffade, tycker att tjejerna får för mycket plats.
• När män samtalar talar de oftare mer tydligt uppdelat på en talare i taget. När kvinnor talar finns oftare ett växelspel, där det ingår att man avbryter, hjälper varandra framåt i samtalet eller uttrycker förståelse.
I vanliga fall tänker jag inte så mycket på sånt här, utan pratar på och är som jag är. Men det är ett par män jag möter ibland som passar extremt bra in på det här och deras resp mansroller är också i övrigt lite mer gammaldags. Jag betraktar sådana män som fossiler, överlevande rester från det förgångna. Det är lite sorgligt också.
Sen finns det en himla massa andra män som inte dras med sådana här begränsningar, tack och lov är de i en överväldigande majoritet!
Även jag har varit med om skräckexemplar. Och visst är det ofta man märker att det stämmer, ofta på arbetsplatser tycker jag. Och på en del kurser jag har gått.
Hoppas det kommer försvinna nu när man är medveten om det.Eller är det bara kvinnor som är medvetna om det??
Nej, jag tror nog att män också är läskunniga så att det här och där finns moderna män som begrundar och reflekterar över om det kan vara sant att det fungerar så här.
Fast även om man säger sånt här, är det mindre vanligt att män spontant kommer på att de upplevt det här med att män försöker få stopp på kvinnor som pratar lika mycket som män, eftersom de uppfattar att de pratar för mycket. Däremot tror jag att många män spontant tycker att kvinnor pratar mer…