Det typografiska hantverket

Det är mycket enkelt att hitta exempel på hur man slarvar med det typografiska hantverket. För 15 år sedan när Pagemaker och QuarkXpress invaderade reklambyråerna och gjorde utbildade typografer mer överflödiga, var det ibland riktigt plågsamt att ta sig igenom somliga trycksaker. Idag har det blivit bättre. På tidningsredaktioner och reklambyråer har man förstått vitsen med typografiska grundregler, att de utgör basen i det som designbegåvade kan utveckla till mästerverk i funktion och form.

Jag är själv inte typograf, men har lärt mig att känna igen omsorgsfullt typograferade texter. Idag blev jag så besviken. Det kom en broschyr om Designåret på Gotland. Under designåret har man pratat mycket om designens betydelse för samhällsutveckling, hur designen är med och bygger in funktion osv. Ändå berättar man om detta i en trycksak som är formgiven med slarv som signum. Inkonsekvens i användande av punktuppräkningar och mellanrubriker. Bindestreck där det ska vara talstreck. Jag inser att de flesta bläddrar igenom den här trycksaken utan att fundera på sådant här, men jag tror att de flesta skulle hålla med mig om att trycksaken på något diffust sätt känns lite svår att läsa. God typografi har som främsta mål att vara läsvänlig och har inte så mycket med konstnärligt skapande att göra.

När god typografi förenas med ett konstnärligt öga uppstår något ultimat, man bara vet att det är bra gjort, det känns enkelt, inbjudande och elegant. Med elegant menar jag då inte ”lyxigt”, utan gjort med skicklig finess som passar till sitt sammanhang. Jag önskar så innerligt att fler som tar sig för med att utföra grafisk formgivning höjde sin ambitionsnivå och skaffade sig de grundläggande kunskaperna om god typografi.