Höstlig Gotlands-terapi
En del slår på boxbollar, joggar eller kör fort på racingbanan för att tömma hjärnan och kroppen på överskott av sådant som stör, irriterar och tar kraft. Jag tar bilen och kameran och åker ut på upptäcksfärd.
Det är omöjligt att se allt på Gotland, även fast man bor här. Det finns alltid några fläckar som det inte blir av att besöka. En sådan fläck är området Hejnum hällar och File hajdar. Jag fick med mig Alice och så for vi iväg. Skylten in till Hejnum hällar var lätt att hitta – men sen… Fanns inga fortsatta anvisningar men däremot ett par vägskäl där man måste ta ställning, så det fick bli vänster väg som genomgående val. Vi kom bara längre in i den öde skogen. Stannade på ett ställe och vandrade runt, det var sankmark och en del hoppande på tuvor.
Det var inte så mycket spännande att se. Vi återvände till bilen och fortsatte färden. Då kom vi äntligen till en skylt som berättade om ett av naturreservaten på det här området och på kartan kunde man se att vägen framåt ledde till Slite. Vi passerade fler informationsskyltar som fortsatte att bekräfta att vägen ledde till Slite. Vägen var dock inte det som vanligt folk menar med väg. Från början var det en grusväg, men ju längre vi kom, desto sämre blev vägen. Det här är ingen väg för små Nissan Micra om man säger så. Jag var ruskigt glad över att min bil är en Suzuki Jimny, alltså en liten bil av jeep-modell. Flera partier av vägen var vattenfylld och däremellan var det förstås lite mjukare vägmaterial.
Någonstans tänkte jag ”vad ska vi säga om vi måste ringa efter hjälp – hur ska jag förklara var vi är?”. Som en slags yttersta nödlösning kom jag på att man kanske kunde ringa Öken-Berra som med sin mc tagit sig fram på de flesta av Gotlands undangömda vägar, han borde ju ha koll. Men vi fortsatte färden och så blev vägen torrare, vi körde över ett litet krön och där var mer civiliserade marker: här fanns en normal grusväg!
Vi stannade för att lokalisera var vi befann oss och ser då skylten som pekar in mot den väg som vi just skumpat oss fram på. En helt vanlig rödgul skylt. En sådan skylt som visar vägen till alldeles normala ställen som gårdar och stugområden. De borde nog komplettera skylten med en liten varningstriangel tycker jag.
Inbjudande och bedräglig skylt
Senare på dagen gjorde jag en annan tur, i trakterna av Bläse och stenkusten.
Kalkbrott dit många åker för att fiska inplanterad fisk
En höstlig tuva