Fåglar på väg
En av de saker som gör det härligt att bo i Kappelshamn är att det finns mycket fåglar här. Kustfågel, skogsfågel, våtmarksfågel och småfågel. Jag kan sitta på mitt kontor och se halsbandsflugsnappare, brun kärrhök, fasaner och t.o.m. rosenstare vid ett par tillfällen! Jag blir glad av fåglar, ser dem som gåvor som plötsligt kan uppenbara sig om man har tur.
Men hur ska man förhålla sig nu? Idag står det att smittade gräsänder kommer flygande från Ryssland – om de inte redan har kommit. Fågelinfluensa. Ännu inte farligt för människor, men ruskigt farligt för alla tamfåglar. Men någon gång kommer viruset att mutera, smitta till människor och sen från människa till människa.
Det händer att man hittar döda fåglar på stranden. Ganska ofta har jag plockat fjädrar. Det känns som att det inte är läge att plocka fjädrar nu. Istället för att glädjas åt levande fåglar, kommer mina ögon att spana efter döda eller sjuka fåglar.
Tror nog man kan ta fjädrarna, men var noga med handhygienen.
Nalle
Ja och jag, jag lider så av alla bilder på TV av masslakt av alla små fåglar. Herregud, dom behandlas ju som varor/gods och inte som djur. Men men, är väl svårt att avliva en och en genom att ge dom en spruta och samtidigt klappa dom på huvudet. Hm….? Nej tacka vet jag riktiga bondgårdar med hönorna pickade på gården./Malla
Det räcker att man som människa åker buss i trängsel så blir man mer av anonymt objekt än subjekt. Så det är klart att det inte finns utrymme att tänka in ”personen” i varje fågel som avlivas.
Och plocka fjädrar på stranden – tja, det känns väl inte som en alldeles nödvändig syssla just nu…?
Åsa, min vän, förstår att du, fågelälskare som du är, funderar mkt på detta nu. Det gör även jag. Hur jag vet att du gillar fåglar? Hm…tja, jag säger ”turkduva” , så vet du.
Mvh.
Men vi har ju i alla fall turen att vi på våra bussturer inte plötsligt blir upplockade i fötterna, av någon större varelse, och vänds upp och ner, och sedan slängs in i någon ugn eller nåt. Fast just det har ju nästan hänt förstås i vår otäcka historia./Mallis
Det har ju det Malla. Människan har många tekniker för att psykiskt klara konstiga situationer. Hur skulle annars soldater fungera i krig? De amerikanska soldaterna i Irak har mentalt varit tvugna att bli bra på att betrakta fienden som ”en skock smittade fåglar som måste ellimineras”. När de övat upp sin förmåga att tänka så och hamnar som fångvaktare, är det inte så konstigt att allt går över styr. Hur illa vi än tycker om det, tror jag att vi som aldrig befunnit oss i en sådan situation, ska vara mycket försiktiga med att döma. Vi bär alla samma grunduppsättning mentala verktyg. Vi har alla ett litet frö till att i en trängd situation börja bete oss som fångvaktarna.