Syna nostalgin!
Jag tittar på TV4:as Nyhetsmorgon där Göran Rosenlund är i Ystad och pratar om nostalgi. I Ystad lägger de ner en hel del resurser på att bevara staden så där mysigt Wallanderskt som den framstår i böcker och filmer. Påminner en hel del om hur man jobbar med Visby innerstad.
En man kopplade nostalgin till politik, hur ”allt var bättre förr”, att man vill anknyta till tider så man i efterhand tycker att livet var bättre.
Vad är det vi egentligen är ute efter när vi blir nostalgiska? Varför tycker vi att det nu börjar bli så cool med kulörta plastsaker från 60-talet? Vad är det som gör att vi fastnar för vissa utryck i färg, form och material?
Är det möjligen så att de företeelser vi i efterhand återupplivar med nostalgi är företeelser som i originalversion var nyskapande och hade en tydlig strävan mot framtiden? Visst, historiskt sett har det ju funnits sådant som nyrokoko när man återupplivade en gammal stil – men kommer man i framtiden att uppskatta nutidens nostalgiska försök att återuppliva det gamla? Ligger det inte stor ironi i faktumet att dåtidens framtidsskapare är nutidens nostalgiinspiration?
