Att flytta är en gammal överlevnadsmetod

Rubriken i Dagens Nyheter är: Nu kan vi tänka oss flytta – för att få jobb. Jag reagerar på ordet ”Nu”. Är det en förändring mot innan? Har folk i tidigare undersökningar varit motståndare till att flytta för att få jobb?

Jag har aldrig fattat den där inställningen att man ser det som någon slags rättighet att bo kvar just där man bor ”bara för att…” Ända sedan urminnes tider har det naturliga varit att människan rör på sig för att skaffa bättre livsvillkor. Det är ju också en del i våra respektive livsäventyr, ibland byter man bostadsort. Man åker ut i världen och lär sig nya saker. Kanske återkommer man och kan då få användning av de kunskaper och erfarenheter man plockar med sig hem. Toppenbra för platsen man lämnade att man kommer tillbaka i ”förädlat” skick.

Okej, om man är ett par och den ena har ett bra jobb, men inte den andra så kan jag förstå att man hänger sig kvar. Men inte hur länge som helst om priset är att vara arbetslös. Det tär både på ekonomin och på det psykiska välbefinnandet. Det finns ingen naturlag som säger att man har rätt att i evighet bo kvar på en viss plats, tvärtom.

Sen är jag inte någon anhängare av att folk ska långpendla – det verkar urjobbigt och skulle inte fungera för en person som mig som har daglig migrän. Men att bryta upp och flytta har varit en del i människans överlevnad sedan begynnelsen. Det är inget konstigt med det.