Rankingar hit och dit…

Tidningen Fokus gör det. Svenskt Näringsliv gör det. Dagens Samhälle gör det. Ja faktum är att det finns ännu fler som lägger resurser på att då och då släppa ännu en rankinglista där våra svenska kommuner sorteras in på en rak linje – fast med olika placeringar beroende på vilka frågor man har ställt.

Just nu har det mest kommit trista listor för Gotlands del, men ett tag handlade det om att vi hade klarat lågkonjunkturen bäst i landet, att vi hade minst konkurser, flest nystartade företag och mest positiva företagare.

Inom Tillväxt Gotland är ett av målen att vi ska flytta Gotland till topposition på ett par av de här listorna. Jag börjar tycka att det blir snurrigt. Om alla kommuner samtidigt ger järnet för att vara bäst och det ändå alltid är så att någon måste hamna sist på rankinglistorna – vad lär vi oss av det? Teoretiskt skulle man som kommun kunna förbättra sina resultat på olika områden med 500% och ändå ligga kvar på jumboplats, därför att alla andra kommuner också förbättrar sina resultat med just 500%.

Är de här rankinglistorna verkligen meningsfulla? Åtminstone kan de inte vara meningsfulla som enda mätmetod. Varför sätter vi inte upp ett kvalitetsmärkningssystem av kommunerna istället? Kommer överens om vad som krävs för att nå upp till 1, 2, 3, 4 eller 5 stjärnor på olika områden. Att jaga en topplacering på en rankinglista blir som att vara jagad av spöken eftersom man inte har koll på hur de andra kommunerna jobbar. Att metodiskt jobba för att öka kvaliteten och erövra stjärna efter stjärna är mycket mer konkret och ger synliga resultat för ansträngning. Oavsett vad de har gjort i de andra kommunerna så är det faktiskt okej att exempelvis vara 150 kommuner som lyckats komma upp i 5 stjärnor på ett visst område.