Vilket väger tyngst: syfte eller regler?
Ett skäl till att jag aldrig någonsin kommer att göra mig bra som byråkrat är alla dessa regler som ska följas i alla möjliga sammanhang. Den senaste idiotin är CSN som pga idiotiska regler eller idiotisk regeltolkning, återkallar delar av heltidsstudenters studielån. Studierna måste klaras av på exakt rätt termin. Deras studier är planerade så att de räknar sina poäng per helår, medan CSN räknar per halvår.
I den byråkratiska världen sätter man regler före syfte. Trots att alla regler kommit till därför att man vill uppnå ett visst syfte. Så snart regeln är formulerad tappar syftet sin kraft.
Det är som med inställningen till hälsovård här i landet. Man började med ett syfte som handlade om att uppnå god folkhälsa (antar jag) men har idag riggat upp en djungel med olika regler som i många fall försvårar att folk mår bättre. Det här med hur folk hamnar mellan stolarna och inte passar in för att få pengar till sitt uppehälle vare sig från Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen är ett exempel.
Att det i den legitimerade vårdvärlden är viktigare att följa regler än att faktiskt verka för att folk får möjligheter att må bättre har jag själv fått uppleva – vilket beror på att Socialstyrelsen sätter upp regler för vad samhällets vård får innehålla, vilket får till följd att vårdgivarna inte kan något om alternativa metoder och inte ens vet om metoderna påverkar deras egen behandling. Sådant som man annars kan tänka sig skulle finnas med i en professionell nyfikenhet. Om målet vore att så många som möjligt ska må bättre, så behöver man jobba med en större öppenhet både mot den alternativa världen, men också gränsöverskridande mellan olika medicinska specialiteter, som ex smärtvård och kvinnosjukdomar.
Eller, varför har vi regeln om strandskydd? Från Wikipedia:
Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet, som inte ska missgynnas av exempelvis stängsel, murar, bryggor, golfbanor eller byggnader.
På Naturvårdsverkets sida står följande:
Strandskyddet kom till på 1950-talet för att förhindra en överexploatering av stränderna och bevara allmänhetens tillgång till stränder och vatten för friluftsliv. Det utvidgades 1994 till att också skydda stränderna på grund av deras stora betydelse för den biologiska mångfalden.
Där kan man också hitta följande:
Tack vare strandskyddet har hela Sveriges befolkning tillgång till stränderna runt våra kuster, sjöar och vattendrag.
Det här sista är ju inte sant. Man kan lika gärna skriva ”Tack vare strandskyddet har funktionshindrades möjligheter att få tillgång till stränderna minskat”. Fast Naturvårdsverket anser kanske att de jobbar för allmänheten exklusive funktionshindrade? Jag säger inte att vi ska handikappanpassa varje strand, men det är konstigt att man inte väger in de funktionshindrades tillgång till stränderna när det ändå uppstår lämpliga byggprojekt som just ökar de funktionshindrades tillgång till stränder, som ex Visby Beach Club. Myndigheterna tjatar om hur allmänhetens tillgång till stranden har försämrats, fast menar då bara de med god rörelseförmåga. För rullstolsburna ökar ju tillgängligheten tack vare verandan.
Jag var i förra veckan ute på Bungenäs där naturen fått ta hårda smällar både från stenindustri och militär verksamhet. Nu planerar Joachim Kuylenstierna Fastigheter för en spännande utveckling på området. Jag har läst planförslaget och noterar att en av de bunkers som finns används av surfare som ett skydd för ruggigt väder. Min gissning är att bunkern därmed ökar strandens tillgänglighet för surfare. Jag måste säga att de har haft en väldig tur att hitta en strand med en bunker, för tänk om de bara hittat en strand – då skulle de aldrig i livet få tillåtelse att bygga någon liten ”värmestuga” på strandskyddsområde, eftersom denna direkt skulle bedömas som att den inkräktar på allmänhetens tillgänglighet. Om ni frågar mig så har denna bunker ökat surfarnas tillgänglighet till stranden.
Syftet med strandskyddet är bra. Det är toppen att vi i Sverige vill skydda stränderna från exploatering och att vi ser ett värde i att allmänheten har möjlighet att njuta av stränderna. Men jag har inte sett att det någonstans står att vi måste frysa utvecklingen vid ”året 1965” eller vilket år de som bestämmer har som riktmärke? För är det inte det man i praktiken har gjort? Varför är just vi som lever nu så extremt hindrade att utföra någon slags byggnation på stränderna?
Det kanske snart är dags för en motståndsrörelse? Reclaim the Beaches. Reclaim the Healthcare. Reclaim the ”Studielån”. Eller varför inte helt enkelt Reclaim the Purpose. Reglerna finns till för att vi människor ska ha det bra. Syftet kom före reglerna. Reglerna sitter på makten.
Reclaim the Purpose!
Det är ett väldigt förlegat systenm när man inte kan arbeta så mycket som man vill sammtidigt som man studerar. Om man har barn och familj,som ändå många studenter har i dagens läge så kan det vara svårt att klara sig på studiemedel och många tvingas att arbeta extra. När man då gör det och sedan blir återbetalningsskyldig för att man har arbetat för mycket så blir det en svår situation för mång studenter. Man kan ju arbeta och ändå hänga med i utblidningen då ska man absolut inte bli återbetalningsskyldig. Ändra i systemet många studenter bor inte hemma hos mamma längere som det var förr när de som studerade var yngre än vad som är vanligt idag.