No Nihilism for me please…

Att krossa sin nyinköpta iPad eller att beställa champagne som man ber kyparen hälla ut i vasken är för mig bara sorgligt. Och om det är ett uttryck för nihilism, så okej, låt det vara det, det innebär bara att hela idén med nihilism är ofattbart sorglig.

existensen är utan objektiv mening eller intrinsikalt värde. Nihilister anser generellt att moral inte existerar, alltså finns inga moraliska värden med vilka man kan upprätthålla en regel eller logiskt föredra en handling framför en annan. (ur wikipedia)

Vi skapar själva den verklighet vi lever i och den rymmer en stor skopa moral men också värden som skapande, estetik och engagemang. Varje iPad och varje flaska champagne rymmer dessa värden – som en konstruktion av människan ja visst, men de flesta av oss ingår i en tyst överenskommelse om att sådana värden är bra. Mänskligheten har många gemensamma överenskommelser som att man ska vara snäll mot barn eller att man inte ska döda sin medmänniska.

Jag kan inte som Hanna Fahl i Svenska Dagbladet känna att det finns något skönt och renande i sådant här beteende. Jag ser bara otroligt sorgliga själar. Om vi bestämmer oss för att det inte betyder något med exempelvis skapande, estetik och engagemang, om vi verkligen menar att det inte finns någon moral eller ens något rätt och fel, så kan vi väl lika gärna krossa alltihop? Släng ner hela jordklotet i en mixer och lägg ut på Youtube. (Nej, jag tänker inte länka till filmen där en man mixar en iPad).

Varför gör vi inte det? Varför spränger vi inte hela alltet i luften när vi kan det? Nej just det. Vi är inte nihilister i själen. Att påstå sig vara nihilist är antagligen ett av de största självbedrägerierna som finns. Inget betyder något. Ha! Uppenbarligen betyder uppmärksamheten på YouTube något i alla fall. Varför då?