Bidragsdjungeln
Jag tycker att systemet med a-kassa, socialbidrag, sjukpenning och studielån är konstigt.
Är du arbetslös kan du bli erbjuden utbildning samtidigt som du får a-kassa. Men om du väljer att studera utan att vara arbetslös, så måste du låna pengar till dina studier. Ologiskt. Varför väljer man att studera? Jo, i väldigt många fall just därför att man inte vill riskera arbetslöshet. Man utbildar sig för att kunna få jobb. Okej, det finns kanske några som utbildar sig för att utvecklas – men det är väl knappast möjligt att utbilda sig utan att utvecklas ens om man studerar med a-kassa? Det borde alltså inte vara någon skillnad. Antingen får båda kategorierna låna pengar för att kunna studera, eller så borde båda få någon annan form av icke-återbetalningsskyldig ersättning.
För att få a-kassa, socialbidrag eller sjukpenning måste man först klassificeras så att man hamnar i rätt sorteringsfack. Då och då får vi höra om personer som anses som för sjuka för att vara tillgängliga som arbetssökande, men för friska för att ha rätt till sjukpenning. Och då får de ingenting? Arbetslösa ungdomar hänvisas till socialbidrag. Jag hörde just en kille på tv som påpekade att det var ganska skämmigt att säga att man har socialbidrag. I ungdomarnas fall så är det ju helt uppenbart att de är arbetssökande.
Varför inte bara slå ihop allt det här till en enda ”medborgarförsäkring”? Pengar man får till sitt uppehälle under perioder då man av en eller annan anledning inte har inkomster från arbete. Då kan ingen hamna emellan två system. Då behöver inte somliga betala tillbaka studielån.
Jag har precis samma tankar som du. Jag har blivit arbetslös två gånger i mitt liv, och båda gångerna fått A-kassa. Båda gångerna var jag också inne på att studera, men då jag har familj (och därtill kopplade utgifter), och att studielån och studiemedel skulle vara ca hälften mot a-kassa var det bara att lägga ner. Ena gången stod jag med ett intagningsbesked till polishögskolan och velade till sista svarsdagen, men då AF inte ansåg att poliser var en bristgrupp blev det inget av med det.
Jag har tagit lärdom av detta, och försöker sänka mina utgifter till en nivå som tillåter mig att leva betydligt billigare, samtidigt som jag har gått ur A-kassans inkomstförsäkring för att inte hamna i samma läge igen. Samtidigt är vi så hårt beskattade att det är nästan omöjligt att spara ihop pengar själv för att få valfrihet om man hamnar utan jobb. Ett system som hindrar en att studera, och premierar passivitet vid arbetslöshet är sjukt. Fram för medborgarförsäkring.
Ja det är ju ytterligare en aspekt på det, att man kan bli tvungen att välja bort studier pga ekonomiska skäl. Åtminstone har man idag större möjlighet att studera och jobba parallellt än vad det var på min tid. Jag har för mig att man max fick tjäna 20-30000 eller nåt sånt och råkade man tjäna lite mer, så togs ett rejält stycke av studielånet – helt avmotiverande.
Rent samhällsekonomiskt borde staten tjäna mer på att folk studerar, att de lägger tid på att ”förädla” sig själva. Och tänk om man t.ex. är långtidssjukskriven, men skulle klara att studera lite grand – det vore ju bättre att lägga lite tid på det än ingen alls – men då är det bergis så att det blir så trassligt med sjukpenning att många inte ens orkar försöka…
Om man då helt enkelt fick sitt uppehälle från en medborgarförsäkring så spelade det ingen roll om man kombinerade sin sjukskrivning med lite studier.