Det globala kriget mot kvinnor

Jag har just läst en av de bästa artiklarna någonsin om mäns globala krig mot kvinnor. Den är skriven av Per Wirtén i Expressen.

Jag har vid ett par tillfällen reagerat då man försöker beskriva män som biologiskt predestinerade att vara mer onda än kvinnor och att de därmed bär med sig en slags manlig benägenhet att utöva våld, och särskilt våld mot kvinnor. Jag tror inte riktigt på den förklaringsmodellen. Jag tror att om världens kulturer försatte kvinnor i situationer som liknar de situationer som män försätts i, där grupptryck, hederskulturer och märkliga idéer om vad manlighet är ger en mental grund som exploderar i konfliktsituationer, så skulle vi få se att kvinnor också bär de här anlagen till ondska och våld. Jag tror alltså att det handlar mer om kultur och miljö än om vårt genetiska arv.

Men, det betyder inte att våldet inte finns. Det är precis tvärtom och vi lever alla med vetskapen om detta, men på något sätt har våldet bakats in i olika länder och vi tar oss inte tid att sätta oss in i vad det innebär. För den delen verkar kvinnoförtrycket ofta vara så välcementerat att det är svårt att se hur det skulle gå att ändra på och vetskapen blir ofta övermäktig. Man resignerar.

När det gäller prostitution och sexindustrin har jag ofta tänkt tanken hur det skulle vara om man i tidningarna rapporterade om att kenyaner (kvinnor och män) sålde sexuella tjänster eller att balineser (kvinnor och män) strippade på olika klubbar och att det var just deras nationalitet som var dragplåstret och inte könet kvinna. Hur okej skulle det svenska samhället tycka att det var då? Det skulle antagligen klassas som rasistiskt, ingen skulle kunna försvara det och jag har svårt att tro att det skulle gå att fortsätta med verksamheten. Men när det är just kvinnor som är dragplåstret, då verkar det omöjligt att få bort beteendet från samhället. Det är helt sjukt.

Per Wirtén har den könsneutrala utgångspunkten när han betraktar hur många kvinnor som dödas i världen och de siffror han redovisar tränger sig sakta in i min hjärna. Det går nästan inte att förstå. Hur kan detta pågå? Här följer ett antal punkter tagna ur hans artikel:

• Varje årtionde dödas fler flickor än antalet människor som fallit offer för 1900-talets samtliga folkmord.
• Påfallande många [rättegångsmål i Sverige] handlar om mäns våld mot kvinnor. Nästan 30 000 fall anmäls varje år, bara en tredjedel leder till rättegång och mörkertalet – de blåmärken och den skräck som aldrig polisanmäls – är stort.
• För några år sedan började ekonomen och nobelpristagaren Amartya Sen summera antalet ”saknade kvinnor”, de som enbart på grund av kön aborterats eller dödats som spädbarn. Han landade i att världen saknar 107 miljoner kvinnor.
• Enligt Unicef dör nästan 600 000 kvinnor varje år på grund av graviditet eller förlossning. Det är som att folkmordet i Rwanda upprepas varje år, som att Sveriges befolkning skulle utplånas på 15 år.
• Varje år könsstympas två miljoner kvinnor, fyra varje minut dygnet runt, de flesta med rakblad ofta utan bedövning.
• 5 000 kvinnor dödas årligen genom hedersrelaterat våld, de flesta i Pakistan.

Kan ni förstå omfattningen av detta? Hur kan män i så många länder och med så många olika kulturer ändå enas i dessa handlingar mot kvinnor? Hur kan världen tolerera detta? Vad är det för märkliga mentala hinder som gör att vi globalt sett, i princip, blundar för detta?