Lätt att klaga på den som gör något

Inger Harlevi har flaggat för att hon kanske kommer att lämna en del av sina poster i olika politiska och andra sammanhang. Tidningarna reagerar genom att försöka överträffa varandra i att kalla henne för feg och påstår att hon ”hotar” att lämna Gotland.

Den enda som bemödigat sig att skriva mer balanserat är Wera Svensson i Gotlands Tidningar.

Jag har svårt att förstå när folk blir så galet upprörda på en person som verkligen GÖR något. Vore det inte mer välriktat att bli upprörd på alla som INTE gör något? Och hur svårt kan det vara att förstå att en person som ger järnet för att bidra till att saker och ting ska bli bättre med tiden tröttnar och till sist bara tappar krafterna, tappar masken och erkänner att hon blir ledsen? Hur svårt kan det vara att förstå att man i det läget bara vill sparka loss, flytta och i fortsättningen bara jobba med det som man blir glad av? Hur svårt kan det vara?

Som häpna barnungar springer folk runt och bjäfsar om att Harlevi hotar med att lämna Gotland. Vaddå hotar? Bara för att man förmedlar hur det känns och hur man tänker, så är det väl inget hot? Kanske är det svårt att tugga i sig sanningen om att man i media varit lite väl vinklade i rapporteringen om Inger Harlevi? Kanske tror man att om man omvandlar hennes uttalanden till hot, så kan man upprätthålla illusionen av att det är Inger som attackerar. En ledsen kvinna som befinner sig på semester på Mallorca och som inte är så sugen på att åka hem. Verkligen hotfullt.