Sådant som jag inte fattar…

Jag såg en sådan där delad ordbild på Facebook. Jag hittar den tyvärr inte igen, men texten var ungefär så här, fast på engelska:

Jag: låt mig sova.
Hjärnan: ha ha, nej, låt oss vara vakna och gå igenom varje dumt misstag du gjort i ditt liv.
Jag: okej.

När jag läser sådant blir jag helt paff. Texten antyder att det finns personer som alltså ligger vakna på nätterna därför att de inte kan sluta att tänka på gjorda misstag? Jag har aldrig ens tänkt tanken att jag skulle kunna ägna natten åt något sådant.

Dessutom har jag lite svårt med begreppet ”misstag”. Jo, i efterhand är det ju enkelt att se att somliga val inte var så bra och därmed kan klassas som misstag. Men just i stunden när man gör sina val, så gör man ju alltid det klokaste valet. Alltid. Man utgår från exakt allt man känner till i det ögonblicket och fattar det exakt klokaste beslut man kan komma på. Att man fattat ett klokt beslut är ju inte direkt ett misstag DÅ.

Efteråt kan man utvärdera och fundera över om somligt var så smart som det verkade i beslutsögonblicket, men det enda vettiga en sådan utvärdering kan leda till är att man i framtiden fattar i alla fall en aning klokare beslut.

Men att i efterskott klandra sig för beslut som visade sig vara mindre bra – vad är poängen med det? Hur kan någon ha lust att lägga tid på det?

Eftersom jag varit egen företagare i merparten av mitt vuxna liv har jag inte varit på så många anställningsintervjuer, men jag hann med någon som ung och en fråga har stannat i mitt minne:
– Kan du räkna upp några fel eller brister du har?

Den frågan fattade jag inte. Det är väl inget fel på mig? Så jag svarade:
– Möjligen att jag har svårt att se mina fel och brister.

Fast allvarligt, det där sa jag mest därför att det verkade så högfärdigt att inte kunna komma på någon fel eller brist. Grejen är att jag inte tänker på mig som att jag har egenskaper som är rätt eller fel. Jag tänker snarare på  mig själv som någon som hela tiden strävar efter att bli bättre, bli mer av mig så som jag vill vara. Om jag nu exempelvis inte är så himla bra på att stänga vissa skåpdörrar i köket, så ser jag det inte som ett fel eller en brist, jag ser det som ett förbättringsområde.

Så frågar ni:
– Kan du räkna upp några av dina förbättringsområden?
Då kan jag komma på flera: motionera mer, ta mig tid att teckna och måla, hitta sätt att bli av med min migrän, gå ner i vikt och så vidare. Då blir det en ganska lång lista och den listan jobbar jag med ständigt. Men det är ju inte för att det precis är fel på mig. Möjligen kan jag gå med på att det är fel på min kropp som dummat till det med hormonstrul, migrän och övergångsbesvär. Fast samtidigt pågår även där ett ständigt förbättringsarbete.

Jag tycker det är jättetråkigt om det finns personer som ligger vakna på nätterna och ältar sina ”misstag”. Det låter så hjärteknipande jobbigt att jag blir alldeles matt av att tänka på det. Jag vet inte varför jag inte är lagd åt det hållet att jag inte gör sådant. Antingen är det något i generna eller så är det uppfostran eller så är det jag själv som liksom bara gjort ett inre val om att inte ägna nätterna åt sådant. Om det är något i generna, något som typ skapar en kemisk miljö i hjärnan som gör att tankarna går åt just det hållet, så tycker jag innerligt synd om dem som har det så. Fast samtidigt, allt som man inte mår bra av är typiska förbättringsområden.

Fast, okej då, ibland tänker jag att det är fel på mig som inte fattar när folk lever sina liv krångligare än vad de behöver. Ett fel som kanske mer är ett mysterium?