Nu tänker vi på våra saknade

All Helgonahelg. Som har blivit Halloween. Barn som klär ut sig till läskiga figurer och tidningar fyllda med recept på roliga kakor i form av avhuggna fingrar eller blodsoppa med svarta maskar.

Jag gillar att ungar klär ut sig. Jag gillar knasig mat och galet godis. Men jag gillar inte den här Halloween-grejen. Jag skulle aldrig köpa något som är prytt med en dödskalle. Jag gillar inte den här lekfulla flirten med döden. Jag vet om att döden finns. Det får räcka.

Jag klär mig helst inte i helsvart – jag tror inte att jag någonsin har gjort det. Svart är för mig en färg man använder för att skapa kontrast så att man får andra mönster och färger att framträda. Men enbart svart ger mig kalla kårar.

Jag gillar ljus och färg. Att tända lyktor och ljus på de dödas gravar är en positiv sak att göra. En stund att ägna åt minnen. Även om det känns ledsamt, så tänder man ändå ett ljus. Då kan man fylla på med goda tankar mitt i allt det ledsna.

I de tankarna tycker jag att alla som saknar någon har rätt att få vara i fred och mötas med respekt. Jag kan inte tramsa bort döden. Sorry.