Konsekvenstänkande
När jag var liten trodde jag att alla tänkte på konsekvenser av en handling i samma utsträckning som jag gjorde. Men någon gång under grundskolan insåg jag att det inte var så. Innan trodde jag att folk i min egen ålder insåg konsekvenserna, men ändå gjorde det dåliga, elaka eller kanske våldsamma valet. Det blev ett litet mentalt uppvaknande när jag insåg att folk som sa ”tänkte inte på det” verkligen inte hade tänkt.
Ibland kan man känna sig som en ganska tråkig person om man per automatik tänker på konsekvenser av det mesta, men i det långa loppet föredrar jag ändå att vara en sådan konsekvenstänkare.
I helgen brändes Garda skola på östra Gotland ner. Sannolikt anlagd brand och två 15-åringar är anhållna. Psykologen Renée Perrin-Wallqvist säger i en artikel i Gotlands Tidningar:
Vi vuxna tycker att man bör förstå att om man ställer en moped mot en vägg och tänder på mopeden så är det stor risk att väggen och huset tar eld, men barn och ungdomar förstår inte alltid konsekvenserna av sitt handlande.
Fast jag undrar: är det verkligen brist på konsekvenstänkande som är den viktigaste faktorn? Är det inte istället en attraktiv spänning i att vara den som vågar kliva över gränsen för det tillåtna som gör att ungdomar tar steget att sätta eld på saker? Att den drivkraften är så stark att det andra kommer i skymundan? Att man VÄLJER att inte tänka på konsekvenserna.
Eller är det jag igen som inte fattar att det inte är så vanligt att tänka på konsekvenserna?
Citat från Kajsa Svaleryds bok Genus pedagogik (s 19) ”Flickor handlar mycket målmedvetet, effektivt och kraftfull, men är hela tiden medvetna om den inverkan deras handling har på andra.”
Jag har svårt att tro att det var två flickor som gjorde det… Men det kanske bara är mina fördomar som spökar
Ja du Alice, är konsekvenstänkande en tjejgrej? Är det därför flickor sedan gammalt betraktas som ordentliga? Eller, förväntar man sig att tjejer ska vara ordentliga och konsekvenstänkande så att de där med uppmuntras att bli det?
Och omvänt, är det så att samhället behöver de som tänker mindre på konsekvenser för att utvecklingen ska gå framåt? Att det finns folk som går rakt in i skogen eller tar båten över havet utan att funderat över konsekvenserna? Fast, varför måste det då vara just killar som gjort sånt?
Tja, kanske för att någon måste vara barnens fast punkt och då har vi fått en sådan fördelning för att få balans. Men den risktagarfördelningen håller idag på att förändras och är inte lika könsrollsstereoptyp som innan.
För mig är konsekvenstänkandet en mognadssak – inte direkt kopplad till ett specifikt kön, annat än på det sätt att flickor har en tendens att mogna lite tidigare än pojkar….
Anonym: till viss del håller jag med. Oavsett utgångsläge så utvecklar man förmågan till konsekvenstänkande. Men är det ändå inte lite övervikt på kvinnor med konsekvenstänkande?
Eller, så är det en fördom. Man kanske direkt får upp bilden av våghalsiga män och ordentliga kvinnor i en sådan här diskussion och glömmer bort alla ordentliga män och våghalsiga kvinnor?