Att jobba i hetluften

Av någon anledning hamnar mina uppdragsgivare eller mina uppdrag ofta i hetluften i lokala media. Nu senast en artikelserie om Donnergymnasiet där Gotlands Allehanda har tagit i så de kräks. En ny satsning på granskande journalistik som i vanlig ordning blir superskruvad och hårdvinklad där Donnergymnasiet framställs som boven. Ingen får för sig att granska den kommunala skolan lika hårt.

I alla fall, eftersom jag jobbar med Pigge Werkelin, Gotlands Kommun (DialogMatglädje, Bygg Gotland) och Donnergymnasiet samt är medlem i Tillväxt Gotland och har engagerat mig i arbetet med Varumärket Gotland så är det som att tigga om stryk. Jag blir mer och mer luttrad men det är ändå bitvis en påfrestning.

Min verklighetsuppfattning är nästan kliniskt delad i två delar. Den riktiga världen där allt roligt händer, där folk jobbar med roliga utmaningar och kämpar för att kunna realisera sina drömmar och idéer. Den parallella verkligheten där folk smutskastar och attackerar och antagligen aldrig kommer ur fläcken, eftersom all energi går åt till att leta fel. Och de gäller både journalister och ganska många på debattforumet.

En del säger att folk vill ha verklighetsflykt, att det är därför de läser veckotidningar och kollar på dokusåpor. Jag vill ha verklighetsnärvaro och det får jag när jag jobbar med fantastiska människor. Papperstidningarna brottas med sjunkande läsarsiffror och det hänger till viss del ihop med konkurrensen från internet. Deras motdrag verkar vara att satsa ännu mer på skandaljournalistik. Tänk om det är därför folk blir allt mindre benägna att betala för sin tidning? Därför att de inte känner igen sig i artiklarna så att de helt enkelt inte fattar vad det handlar om?