Grunnar vidare på vad vitsen med Twitter är…

Nej, jag fattar fortfarande inte vitsen med Twitter. Den här filmen visar ungefär hur långt jag kommit i mina egna funderingar runt fenomenet. Om det ens är ett fenomen? Jag hittade filmen på Navid Modiris blogg.

När jag startade den här bloggen fattade jag inte riktigt vad just jag skulle ha bloggen till, men det var ändå något som drog. Jag gillar att skriva. Jag funderar på mycket. Det kändes lite läskigt att börja lämna ut mig själv på en blogg, men ganska snart hittade jag nivån på hur personlig/privat jag vill vara. Nu har jag snart bloggat i fyra år!

Twitter känns mer som det ungdomliga sättet att ständigt sms:a sina kompisar – att göra det lite mer effektivt. Men det roliga är ju då att det just bara är inom kompiskretsen man gör det, väl? Så snart det blir Twitter tappar man väl kompis-exklusiviteten, eller? Jag kan inte komma på en enda person som jag skulle vilja följa via Twitter. Jag har försökt kolla in riksdagsmännen på deras Twitter-sida, men det var faktiskt komplett ointressant.

Det vore roligt om någon kunde få mig att fatta vitsen med Twitter.