Jo, nu så
Så snart jag tog uppdraget att utreda förutsättningarna för Seskarö camping i Haparanda så visste jag att det skulle hända. En dag skulle jag höra mig själv prata norrländska. Och idag hände det. Det är helt omöjligt att inte falla in i norrländska dialekter.
Klassikern är ju:
Vet du hur man får städat under soffan? Man skickar in en norrlänning och frågar om det är dammigt. ”Jooouuuu” svarar den då (under inandning…)
Sen att man i princip bekräftade denna myten när vi i mitten på 90-talet i Vetlanda träffade på två motorjournalister från Stockholm… och givetvis svarade man på frågorna med ett ”joouuu”…
*ASG* från herrar motorjournalister alltså…
iZac: joooouuuuuu.
Jag är alltså lite av en ofrivillig dialektal kameleont. En period bodde vi i Växjö och producerade ett läromedel som vi sålde till skolor över hela landet. Då var det lite snärjigt med dialekterna för min del. Men det värsta är alltid norrländska dialekter… Jag har verkligen lurat norrlänningar att jag kommer från Norrland och det utan att jag vid dessa tillfällen har tänkt på att jag ändrat min dialekt.
Ett exempel var när jag pratade med en man på en folkhögskola i Överkalix. Vi pratade som sjutton om allt möjligt och till sist sa han:
– Nu måst ja fråga. Ja hör ju att du kom från Norrland, men varsifrån?
Och jag bara:
-Oj, ursäkta, ursäkta, det var inte meningen, jag kommer inte alls från Norrland, jag har bara så lätt för att härma norrländska dialekter…
Hög grad av igenkänning på detta inlägg. Skrev ett liknande häromdagen (se URL:n).
Det jobbiga när det uppdagas att man inte är norrlänning, är att den ursprungliga norrlänningen får intrycket av att man har försökt narras genom att härma dennes dialekt. Men det värsta är att man måste ’komma ut’ som sörlänning, vilket inte alltid är så bekvämt. Försöker slå mig in i en mansdominerad bransch där det är nog mycket motstånd i att vara kvinna, att man sedan är sörlänning är ju bara som för mycket.
Jo, personer från Ånge är ju som lite eljest…hehe…
Har vänt ut och in på min hjärna under någon timme och jag förstår fortfarande inte din fråga. Du får ursäkta, men jag måste nog hålla med din sambo. Förstår inte heller hur du menar, men det låter intressant. Utveckla gärna och ge exempel.
Ann-Sofie: angående frågan jag ställde i en kommentar på din blogg (ifall någon annan undrar…) så är det så att när jag tänker på personer med olika dialekter och på något de sagt eller hur vi samtalade eller om jag tänker att jag ska säga något till de personerna, så tänker jag allt det här på deras dialekt.
Jag bara stillsamt undrade om du också gör så…?