Sätt Gotland på kartan!

Debatten om Gotlandstrafiken kokar på alla fronter och jag blir mest trött. Jag känner att jag inte har så mycket att tillföra de tekniska-logistiska-finansiella-miljömässiga förslagen till lösningar. Jag tycker att det väl ändå inte kan vara rocket science att lösa en sketen transportfråga mellan Gotland och svenska fastlandet 2013. Hur fanken kan det bli så komplicerat? Vi haver ett fastland och ett Gotland med ett hav emellan. Man tager ett par färjor. Klart. Typ.

Istället får vi uttröttande, segslitna förhandlingar. Vi får tuppfäktning och smutskastning och totalt kommunikationshaveri. Vi får knutna nävar, traktorer på krigsstigen och nyss hörde jag en finurlig gute föreslå att vi ska åka upp till Stockholm och gå runt med grisskit i fickorna. Ja ni fattar, när vi börjar komma till förslag som grisskit i fickorna är vi mycket långt från grundtanken om att ”man tager ett par färjor”.

För övrigt ogillar jag hela situationen med att gotlänningarna ska buga och bocka och be om pengar till sin förbindelse med fastlandet. Det är ovärdigt. Och jag gillar inte heller att gotlänningarna ska göra uppror och skrika och skräna. Så gör bara den som känner sig tvingad att buga och bocka och som jag skrev, det är ovärdigt. Jag önskar att vi kunde hantera den här frågan med stolthet och allra helst önskar jag att det vore omvärlden som fick buga och bocka.

Så, om vi för ett ögonblick släpper den hyperaktuella debatten om lösningsalternativ för Gotlandstrafiken och funderar över hur Gotland skulle kunna få omvärlden att stå med mössan i hand och slåss om att erbjuda oss den bästa färjetrafiken? Skulle det vara möjligt? På den frågan svarar jag självklart: JA DET ÄR Ö-MÖJLIGT! Just för att Gotland är en stor ö som ligger i mitten av Östersjön är det en massa saker som är möjliga för oss, som inte är möjliga för andra, exempelvis för platser som Dalsland. Herregud försök att förklara för någon i ”ett land långt bort” var Dalsland ligger!

Varje gång jag är i kontakt med någon i exempelvis USA skriver jag under med ”Greetings from Gotland, the biggest Swedish island, right in the middle of the Baltic Sea”. Tror ni att folk blir nyfikna då? Tror ni att några kollar på kartan? Tror ni att de hittar Gotland? Självklart! Det finns inget lättare än att hitta Gotland på kartan. Finns det någon svensk plats som är enklare att identifiera på kartan? Nä, skulle inte tro det. Ändå är det som att företeelsen Gotland fortsätter att betrakta sig som något i utkanten av den riktiga världen, när det i själva verket är Gotland som ligger precis och exakt mitt i världen! (Okej, sen råkar Kappelshamn ligga lite mer mitt i världen…)

Varför är vi till exempel så himla inriktade på förbindelser med svenska fastlandet? Idag ställer Gotlands Tidningars ena ledarskribent Ulla Petterson frågan ”Är Gotland med på kartan?”. Hon menar om vi finns på kartan för ”de som bestämmer på fastlandet” antar jag, men det skrämmande är om vi som bor här på Gotland inte ens själva placerar oss på världskartan utan bara ser just Gotlandskartan.

På vikingarnas tid och på Hansans tid hade Gotland en viktig position för handel. Då var det självklart viktigt att ha en plats där man kunde bedriva handel mitt i Östersjön så att man slapp ta sig hela vägen från exempelvis Sverige till Polen. Gotland borde fortfarande kunna ha en betydelsefull roll för handel i Östersjöområdet med sin självklara position i mitten, men det behöver inte innebära att vi måste hantera själva varorna. Vi skulle kunna bli platsen där man gör upp affärerna. Vi skulle kunna arrangera möten mellan företagare, bjuda in till mässor, vi skulle på nytt kunna bli något av en motor i handelsutbytet runt Östersjön. Just därför att vi har den här tydliga platsen mitt i havet. Tänk om vi kunde bli lika självklara som World Economical Forum i Davos!

Samma gäller för utbyte av idéer, mänskliga möten öga mot öga behövs. Almedalsveckan är ett levande bevis på detta – men vi skulle kunna arrangera fler sådana möten! World Ecological Forum var ett försök i den riktningen, men den satsningen kom aldrig riktigt igång.

Gotland skulle också kunna vara en spännande plats för utveckling av nya idéer inom exempelvis miljöteknik och ”digitala näringar”. Med spännande menar jag inte lite ”kul och rolig”, utan spännande därför att vi skulle satsa på att bli ett Silicon Valley. Varför inte?

Men, hur får man igång sådant här? När jag försöker få reda på hur Gotlands kontakter med andra Östersjöländer ser ut så verkar det mest handla om att politiker åker på möten med andra politiker. Men det är företagare som behöver träffas! Visst, det är bra att gotländska företagare åker till platser som Kina och Japan, men varför har vi inte ett tätare utbyte med företag runt Östersjön?

Jag håller på att skriva en bok om sociala medier. Centralt är detta med hur vi bygger och vårdar vårt relationsnätverk. Man förtjänar sin position i nätverket genom att bevisa att man har något att tillföra. Detta gör man genom att till exempel uppmärksamma, stötta, tipsa och bekräfta andra i nätverket. Man kan inte trolla fram sin position på en dag eller just när man befinner sig i en situation då man får ett starkt behov av ett nätverk – som klassikern där någon får besked om uppsägning och just då får eld i baken med att kasta sig ut i sociala medier för att hitta ett nytt jobb. Det hade varit bättre att alltid börja med att vara närvarande i sociala medier långt innan och göra insättningar med sin närvaro och aktivitet, så att man sparat ihop ett relationskapital som man kan använda den dagen man behöver. Så borde vi tänka vad gäller länderna runt Östersjön. Var och en av oss borde redan idag rikta in oss på att hitta ett sätt att börja spara i vår Baltiska Relationsbank. Tillsammans kan vi bygga upp ett förtroende för Gotland så att Gotland förtjänar sin position i nätverket som sedan kan leda fram till att vi bygger upp starka verksamheter med förgreningar till samtliga länder runt Östersjön.

När vi nått dit att vi har gjort oss själva värdefulla för länderna runt Östersjön, hur tror ni att svenska fastlandet förhåller sig till oss då? Ja just det. Då kanske inte Gotlandstrafiken vore ett så stort problem. Då kanske det rent av skulle vara Gotland som i sin godhet ger lite bidrag för att stockholmarna skulle kunna ha en hyfsad kollektivtrafik?

Sådär, nu hoppas jag att ni som orkat läsa ända hit fått in ett par nya bilder i er vision av framtiden för Gotland. Nu kan ni återgå till att stångas med frågan om Gotlandstrafiken. Tack för att ni tog er tid att läsa detta!