Anonym eller inte?
På helagotland.se pågår just nu två debatter om det här med att vara anonym och skriva i debattforum. Från tidningshållet hävdar både Peter Wennblad och Ulf Hammarlund att det är fegt att skriva anonymt.
För min del har jag inga problem med att folk är anonyma vare sig i debatter eller i bloggar. Det jag har problem med är när folk är elaka, ljuger eller uttalar sig skarpt i frågor som de inte brytt sig om att läsa in sig på. När de inte följer folkvett helt enkelt.
Jag tycker det är bra att man kan vara anonym både i debatter och bloggar. En del är blyga och törs inte om de måste vara sig själva; det finns ett levnadsöde med en hemlös kvinna som startade en blogg och tack vare det fick stöd från massor av människor vilket bland annat ledde till att hon gav ut en bok. Det hade aldrig hänt om hon inte kunnat vara anonym.
Andra befinner sig i en situation där de måste ”lyda makten”, kanske en arbetsgivare. Nog kan man behöva få pysa ur sig åsikter anonymt utan att ens arbetsgivare lägger sig i?
Andra sitter fast i sociala hänsyn i samhället och är kanske rent av en kändis? I vissa fall kan det vara bra att skriva under med sitt namn just för att man är kändis, men om man bara vill få tycka lite saker här och där utan att det blir sånt himla liv? Tänk på alla som skriver böcker under pseudonym – är det fegt eller smart? Om man faktiskt inte vill ha all uppståndelse runt böckerna så är det ju supersmart.
Nä, anonymitet har jag inga problem med. Men folk som beter sig illa går fetbort.
Håller helt med om det du skriver i andra stycket.
Anledningen är det du skriver i stycke 3 o 4.
Det finns alltid mskor som inte är bekväma i en situation, dvs en situation de inte gillar eller är vana vid. Tycker inte dessa personer skall behöva ändra sig. Oj detta är ett ämne som berör mig men kan bli ganska långt så fortsätter nog inte…:)
Sedan har jag börjat värdera begreppet ”öppensinnad”.
De är alltid bäst att diskutera med oavsett ståndpunkt från början.
Zanza: att vara öppensinnad betyder för mig att en person är beredd att ta in fakta och andras syn på något, till skillnad från att enögt (och ofta ilsket) bara se det som man har fått för sig och göra sig oemottaglig för andras synpunkter.
Så jag håller med. Att vara öppensinnad är grundläggande.