Silver ordnar

Jag vet, jag vet, jag har skrivit så många gånger om hur Silver ordnar med olika grejor, men det är faktiskt riktigt konstigt hur just han hela tiden placerar saker.

Nu när det är tjockt med snö vill Silver inte gärna gå ut och göra Number Two, så han satte sig i kattlådan. Så långt är allt normalt. En halvtimme senare när jag går förbi kattlådan ligger där en rejäl Number Two OCH så ligger den röda kattlådespaden precis perfekt ditsatt i kattlådan. Min första tanke var att Roine gått förbi och sett den där Number Two och att han ville tipsa mig om att jag borde ta bort den snarast. (Roine slipper kattlådan, han är allergisk)
– Har du lagt fram spaden i kattlådan? ropade jag till Roine.
– Nä, hur så? sa han.

Och då insåg jag att det måste vara Silver som på något underligt sätt lyckats få spaden att förflytta sig från stående lutandes mot väggen vid kattlådans gavel, till liggande med skoveln nere i sanden vid mitten av kattlådan och skaftet låg fint över kanten i riktning från den gaveln som spaden stod vid innan. Om han bara hade vält spaden så borde spaden inte ens ha hamnat i lådan. Och om den hamnat i lådan och han hade puttat på den ett varv till, så borde väl skaftet ha hamnat i lådan och inte skoveln?

Istället har han placerat spaden EXAKT så som en människa skulle ha gjort om man ville lägga den ”beredd” i lådan. Hur lyckas han med det?

Jag fattar. Han är en katt. Katter kan ju helt logiskt råka komma åt prylar ibland. Men jag har levt med katter nästan hela mitt liv. Ingen av de andra katterna kommer i närheten av Silvers sätt att hantera saker. Jag minns inte att någon av de andra katterna åstadkommit något liknande ens vid ett enda tillfälle.

Här är Silvers lista:

• Brödpåsar som han ruskade om och bar runt i huset. De hamnade ofta under soffbordet.
• Min armbandsklocka som försvann från soffbordet – sannolikt var det Silver som puttat ner den. När jag hade bråttom till ett möte och behövde min klocka blev jag desperat och skrek ”Men VAR är klockan?” och då SWOSCH åkte Silver kana över vardagsrumsgolvet med klockan mellan sina framtassar och han stannade precis framför mig. Klocka levererad!
• Alla grejor han bar in: sniglar, skalbaggar och så en påsklilja!
• Den där tygkrokusen som han blev helt galen på och lyfte ur från blomkrukan varje gång jag satt dit den.
• Den gången han blev instängd i en klädkammare hela natten. Då lade han en torr Number Two på den enda helt rena plätten på golvet – där det alltså var busenkelt att städa bort den – samt rev ner ett gammalt docktäcke som han kissade på – det var bara att slänga. Det blev knappt ett spår efter katten! (Andra katter hade ju glatt satt sig i närmaste sko…)
• Hur han brukade sitta vid torkskåpet och rensa de nedersta pinnarna på trosor och strumpor. En gång fick han ett par trosor över huvudet och runt bröstkorgen.
• När han kräks rusar han mot dörren och oftast hinner jag dit för att öppna så att kräkset kommer ute på gräsmattan. En gång började han hulka vid soffan och då satte jag en papperskorg under – han kräktes snällt i papperskorgen så det var bara att lyfta upp påsen, knyta till och slänga sen…
• Hur han satt och nöp av små röda blommor och lade i mitten av en julstjärna. Det är riktigt skumt…
• Den gången han elegant slängde fakturor ner i returpapperskassen.
• Och så idag då när han lyckades lägga spaden så elegant i kattlådan.

Mina andra katter har haft sina personligheter, men ingen av dem har hållit på och ordnat som Silver. Jag fattar verkligen inte hur det går till?