Den som är rikast kan ge mest

När jag jobbade med flyktingelever i Uppsala kom jag i kontakt med flera iranier. I en grupp fanns en oerhörd generositet som nästan kunde bli för mycket. I deras gruppkultur ingick att man gav bort ungefär vad som helst om man fick en signal om att någon annan tyckte om det. Om man alltså råkade säga ”snygg vas” så var risken stor att man fick vasen…

Nåväl, det fanns en baksida på det här. Den som inte gav ansågs vara snål. Omvänt var det alltså en rikedom att kunna ge, att visa att man hade så mycket att det inte spelade någon roll om man gav bort och ju dyrare saker man kan ge bort utan att blinka, desto rikare är man. Det blir lite som när bratsen sprutar champagne, en uppvisning för att visa att man är rik, oavsett om man egentligen har den rikedomen eller inte.

Men när postens VD Lars G Nordström går ut och säger att han avstår från sin månadslön på 900 000 kr så drabbar det ingen fattig. Han har i vilket fall 5 miljoner om året i pension. Det han har gjort är en symbolhandling som uppvisar moral och sann rikedom: jag har så mycket att jag kan avstå från detta.

Han hade möjligheten att göra det och han gjorde det. Bra jobbat! Hoppas det nu påverkar fler på hans inkomstnivå.