I am blessed
Det har av någon anledning inte blivit mer än två besök på stranden i Kappelshamn i år. Men idag passade det in. Stranden i Kappelshamn är inte någon berömd lång sandstrand, tvärtom. Här har vi bara lite sand och så gräs, som ni kan se på bilden. Botten är sand med lite sten på längst in – i år lite mer sten än annars.
Det som är bra med stranden är att den pga sin litenhet och den sparsamma sanden inte platsar på någon topplista över världens bästa stränder. Därför är det lagom många badgäster som kommer till vår strand. Det blir en familjär stämning. Man pratar med folk.
Idag var det både soligt och varmt i vattnet. Om man simmar ut lite grand hittar man några överraskningar i form av stora stenar som ligger dolda under vattnet. Först en liten röd sten, sen en större ljusare sten och om man är riktigt flitig kan man simma ännu längre ut till ytterligare en sten. Det fiffiga med de här stora stenarna är att det är roligt att simma ut till dem och sedan dyka i. De är dykstenar helt enkelt. De gör badandet lite roligare. Ibland är det trängsel och köbildning för att komma upp på stenarna.
När man ligger på stranden och tittar rakt ut över viken så ser man den vackra kusten vid Grodde hela vägen ut till Bläse. Livet bevhöver inte vara krångligare än så. En strand, lite sol, varmt i vattnet och vacker utsikt.