I ett tidigare blogginlägg skrev jag om ”Lunch eller muta” apropå landshövding Marianne Samuelsson och hanteringen av Max Hanssons privata bygglovsärenden. Jag vidhåller att alltför rigorös tolkning av lagen runt att inte få lov att bli bjuden på ens en enkel, hemmalagad lunch blir absurd och att jag inte tror att en sådan lunch påverkar beslutet så mycket, utan jag tror att det snarare är den mänskliga interaktionen som påverkar. Och den har man så snart man träffar någon.

Men, det innebär inte att jag är odelat positiv till Marianne Samuelssons agerande, tvärtom. Det har varit många konstiga turer runt henne och det hörs många kritiska röster. Min uppfattning är att hon agerar inkonsekvent, vilket tyder på osäkerhet. Ena dagen tar hon i med något som kraftigt krånglar till det för en företagare – nästa kan hon ge samma företagare ett oväntad positivt besked. Jag har inte uppfattat att hon har som strategi att ställa sig in vid företagare precis, utan snarare sprider hon en känsla av irriterande osäkerhet då företagarna inte vet vad de ska förhålla sig till.

Förra sommaren polisanmäldes Marianne Samuelsson av sina egna tjänstemän. Vid flera tillfällen har tjänstemännen kritiserat hennes agerande. Vi som inte jobbar på länsstyrelsen har undrat över hur det egentligen står till på länsstyrelsen, då tjänstemän och landshövding verkar dra åt olika håll.

Nu har det gått så långt att en tjänsteman lämnat över en bandinspelning till Radio Gotland. På bandinspelningen säger Marianne tydligt att hon anser att man ska låta stora företagare få göra lite mer. Att hon sedan har rätt i delar av sitt resonemang, att vi inte kan tjäna pengar på att folk vandrar på stranden, landar helt fel. Det vi alla hör är att hon tycker att det är okej att tulla på reglerna vid en stor företagsägares privata bostad. Det är inte vad vi förväntar oss av en landshövding.

Det är faktiskt så uppseendeväckande att de till och med skriver om det i Aftonbladet…

Den här frågan om kalkbrytningen på Gotland är verkligen inte lätt att hitta en bra lösning på. Nu har Nordkalk enligt helagotland.se bjudit in miljöminister Anders Carlgren och näringslivsminister Maud Olofsson för att diskutera framtiden för kalkbrytningen.

Som Nordkalks företrädare ser det så sitter Gotlands kommun i en besvärlig sits med två motstående riskintressen. Naturvård och mineralbrytning. Det ena innebär arbetstillfällen och sysselsättning, den andra att värna naturvärdena.

När man kollar på översiktsplanen för Gotland kan det ibland kännas som att hela ön är ett enda stort riksintresse och när intressena drar åt olika håll blir det verkligt svårt att hitta balansen.

Jag förstår verkligen att Nordkalk vill hitta en lösning eller i alla fall få klargjort vad som gäller, så att de kan planera sin verksamhet efter det. Det måste vara riktigt svårt att jobba framåt när de hela tiden jobbar med motstridiga signaler. Jag hoppas att det blir ett möte och att mötet leder vidare till en större tydlighet i rikets intentioner så att Nordkalk kan jobba med längre framförhållning. Oavsett om det innebär att de kan fortsätta att bryta kalk eller om det innebär att de måste avveckla kalkbrytningen.