Respekten för länsstyrelsens tjänstemän är nere på noll

/i /av

De senaste dagarna har det varit liv i tidningarna angående Max Hanssons fastighet vid Herrvik. Om man läste de tidigare artiklarna kunde man tro att han plötsligt hade anlagt både tennisplan, golfhål, byggt lusthus och gästhus och anlagt stenmur utan att bry sig om regler om strandskydd. Och det verkade ju både konstigt och fräckt.

Idag intervjuas arkitekten, Birger Andersson, i Gotlands Allehanda. Han är mycket förvånad. Tennisbanan anlades för många år sedan helt i enlighet med den tidens lagar. När lusthuset byggdes var gränsen för strandskydd 200 meter och lusthuset ligger 205 meter från stranden, så det fanns ingen anledning att söka dispens för att bygga det på den tiden det byggdes.

Det nya som har hänt på fastigheten, det som har krävt nya bygglov, är en tillbyggnad av ett fritidshus.

– Men när han sökte dispens från strandskyddet ville länsstyrelsen komma på besök. Man påstod då att det inte varit en bostad utan ett uthus. Men man gick inte ens in i huset som har både skorsten och utedass. Men jag har varit inne och mätt upp huset, jag vet att det varit bostad, utan tvekan, fortsätter Birger Andersson.

I en tidigare artikel i Gotlands Allehanda uttalar sig länsstyrelsens handläggare:

Urban Westerlind anser att alla anläggningar som skapats kring gårdsbebyggelsen är dispens- eller tillståndsplilktiga.
– Eftersom inga dispenser eller tillstånd visats så borde anläggningarna ha åtalsanmälts.

Och varifrån ska Max vaska fram dessa dispenser och tillstånd om de inte behövdes när anläggningarna byggdes?

I intervjun med Birger kan man också läsa följande:

Han skrattar när han berättar att en av tjänstemännen halkade i en komocka på området i samband med en inspektion. I dokumentet där tjänstemannen anför avvikande mening och vill gå emot landshövdingens beslut, heter det dock:
”Vid länsstyrelsens första besök på platsen syntes inte ett spår av att där förekommit något bete på gräsmattan innanför tunet”.

Det där tycker jag är som när Miljödomstolen var ute och inspekterade Visby Beach Club, jag skrev om det i ett tidigare blogginlägg:

Till vissa delar innehåller domen rena felaktigheter, som påståendet att området söderut övergår i sandstrand. Den enda sand som finns är ju just den sanden som fraktas dit och hålls kvar av betongmuren – men den muren har de inte ens nämnt?

Hur ska man kunna känna respekt för tjänstemän som inte sätter sig in i elementära fakta som vilka regler som gällde när anläggningarna byggdes och som inte ser vare sig komockor eller betongmurar?

Nu även Fjärilsguide!

/3 Kommentarer/i /av

Hagtornsfjäril med slitna vingar

Igår visade jag runt min bloggkompis Sverker på norra Gotland. Han är särskilt intresserad av fjärilar. Jag hade tänkt ut en plats där jag trodde att vi i alla fall skulle få se Apollofjäril, men det var lite regntungt väder, så jag tänkte att fjärilarna nog höll sig undan.

Jag parkerade, vi gick ett par steg in på området då Sverker stannar. Han hade direkt hittat Svartfläckig blåvinge och en annan blåvinge vars namn jag glömt. Ovanliga fjärilar! Efter ytterligare någon minut såg vi flera Apollofjärilar och en Hagtornsfjäril.

–Förstår du att vi inom loppet av tio minuter har sett inte mindre än fyra ovanliga fjärilar? sa en förvånad Sverker.

Tja, vad kan jag säga? Naturbegåvning med näsa för fjärilar?

Här är ett gäng gutefår som tar skydd från regnet under en tall på Furillen.

Skämt som släpar efter

/8 Kommentarer/i /av

Jag har i flera år känt mig obekväm med en del av de skämt som kvinnor drar tillsammans med kvinnor. De skämten som underförstått utgår från att män fortfarande är könsrollsstereotypa fossiler. De skämt som utspelar sig i en värld där män kollar på fotboll och mekar med bilen medan kvinnorna rullar upp papiljotter och bakar sockerkaka. Eller skämt som bygger på att män är superkorkade, fast tror att de är smarta och det är kvinnorna som sitter inne med den smarta sanningen.

För mig är det som att de här skämten handlar om människor som lever i en annan värld än den jag lever i. I den andra världen är det hysteriskt roligt att en man plötsligt får för sig att lägga sig i valet av gardintyg. I min värld är det lite småkul att expediten i tygaffären blir osäker när det är Roine som ordnar med tyginköpet, medan jag kollar på något annat en bit bort. I det första fallet ligger det roliga i att vi kvinnor underförstått ska omfattas av en gemensam kunskap om att män inte är intresserade av gardiner och om de skulle råka vara det, så kan man ändå inte ta deras åsikt på allvar. I det andra fallet ligger det roliga i att en expedit är så invand på att det är kvinnor som hanterar tyginköpet, att denne för ett ögonblick inte fattar att Roine har tagit sig rätten att köpa tyg.
Skämt nummer två fattar jag eftersom det handlar om min värld. Skämt nummer ett får mig att gapa. Hur tror kvinnor att vi någonsin ska få jämställdhet om kvinnorna själva är så måna vid att behålla förlegade könsroller?
Sådana här skämt dras ofta. De skickas runt som skojig e-post, de dyker upp närhelst minst två kvinnor konverserar – jag säger inte att det sker jämt, men besvärande ofta. Och skämten är precis lika töntiga som när könsrollskonserverande män fortfarande drar sina obekväma skämt.
Ibland känns det som att moderna män har fattat att mäns könsrollskonserverande skämt har spelat ut sin roll, medan moderna kvinnor oftare fortsätter att dra kvinnors könsrollskonserverande skämt. Jag har oftare sett män som ber om ursäkt å mäns vägnar när somliga skämt dras, än vad jag sett kvinnor som ber om ursäkt å kvinnors vägnar när somliga skämt dras. Det är som att det är mer okej för kvinnor att dra den här typen av skämt.
Marcus Ridung skriver i Dagens Nyheter om att förlegade könsroller väcks till liv på nätet. Han är föräldraledig och reagerar på att det mesta som påstår sig handla om eller rikta sig till föräldrar, ändå riktar sig till mammor. Marcus har helt rätt. Jag är glad över att det finns män som reagerar och som lever med en jämställd omvärldsnorm. I hans värld, liksom i min är de som bevarar de förlegade könsrollerna de onormala och därför reagerar vi på dessa avvikare.
Om kvinnor på allvar vill ha jämställdhet så måste vi också sopa framför vår egen dörr. Vi kan inte kräva att andra ska se över attityder om vi inte själva ser över våra attityder.

Regnigt värre

/i /av

Idag har vi varit i stan. Vi gick till Nunnan på Stora Torget för att äta grekisk mat. Vi satte oss ute. Så började det blixtra… Det kom fler och fler blixtar och så drog det in mörka moln med ”regnsvansar” under.

Kanske vore det en bra idé att sätta sig under tak? Vi flyttade oss och trodde vi satt säkra – fast så tittade vi uppåt och såg att det var glipor mellan de olika taken och strax fattade vi beslut om att flytta in till matsalen. Klokt val!
Himlen öppnade sig och det dånade av rasande regn utanför fönstren, fast vi satt varm och gott inomhus. Extra spännande blev det därför att det fanns ett markistak utanför dörren och då och då kom väldiga forsar med vatten från taket rakt in genom dörren! En gång blev det nog 1-2 cm vatten på golvet vid dörren.
Servitrisen lyckades pricka in ett par duschar från markisen, det svabbades golv och flyttades folk.
Maten var god och vi trivdes alldeles utmärkt. Efteråt gjorde vi något försök att hitta en lämplig bar att stå och hänga i, men gav upp. Det skvalade vatten överallt. Så, vi åkte hem istället.

Vad är ett skitjobb?

/2 Kommentarer/i /av

Jag läser Mikael Nybergs debattartikel i Aftonbladet: Det är inte idoldrömmar som gör ungdomar arbetslösa. Han citerar i sin tur en artikel av Niklas Ekberg, där denne skriver om skitjobb och som exempel kommer det gamla vanliga: städare och kassabiträden.

Jag har aldrig jobbat som städare. Det enda jag vet om städare att det är väldigt olika på den stämning som städare skapar runt sig. När städare byts ut på en arbetsplats märker man skillnaden. Det finns de som tjurar runt och knappt tar ögonkontakt och så finns det andra som blir en del av arbetsplatsen genom att vara öppna, prata och visa sig allmänt vänliga. Vem av dessa har roligast på jobbet tror ni?
Däremot har jag jobbat en del i affär. Mitt första sommarjobb var i Torsten Ronanders Manufakturaffär i Roma. Året efter jobbade jag på Olofssons Livs i Tofta (en ICA-butik som lades ner för fler år sedan) och gjorde så i tre somrar. Därefter jobbade jag några somrar på Kometens Livs i Visby (också en ICA-butik, den lever och har hälsan) och en period hoppade jag in och jobbade ett halvår. I Uppsala jobbade jag en del i min systers affär Ambrosia och gjorde inhopp på S:t Pers Matmarknad.
Jag har aldrig fattat varför just kassabiträde betraktas som skitjobb? Tror folk att det är så enkelt eller vad? Min uppfattning är att det krävs flera kompetenser för att klara av att jobba som kassabiträde. Man behöver vara snabb, smart och skärpt för att reda ut alla situationer som kan uppstå, ha viss känsla för siffror och klara av att arbeta under hög stress samtidigt som man är trevlig och positiv mot kunderna. Det är som jag ser det ganska många som inte skulle klara av det.
När allt klaffar är det å andra sidan riktigt kul att jobba i kassa. Man får träffa massor av folk och är man duktig så får man positiv feedback när man kan briljera med sin snabbhet, smarthet och trevlighet. Man känner sig uppskattad helt enkelt.
På min tid var det ruskigt många PLU-koder man skulle hålla ordning på, idag är de flesta varor märkta med streckkoder, EAN-koder som scannas in – så man skulle kunna tycka att det blivit mindre att hålla ordning på. Men, det är fortfarande varor som kommer utan pris till kassan och det är fortfarande omärkt frukt som ska vägas, så kassabiträdet måste ändå komma ihåg en hel del om tempot i kassan ska hållas igång.
Den här sommaren jobbar min dotter Alice i kassan på Bungehallen i Fårösund. Det visar sig att hon tycker att det är precis lika kul som jag tyckte när jag var i hennes ålder. Via henne får jag höra om allt som kommit till i en ICA-handlares värld: postombud, apoteksombud, spelombud och systembolagsombud… Jag inser att det idag finns så många nya saker att hålla reda på att det bara är att tacka och ta emot för att de flesta varor har EAN-koder.
Kanske är det själva stressen som gör att kassabiträde betraktas som skitjobb? Fast, det finns ju stress i många jobb. Jag tror att man både kan känna sig stressad och må dåligt på alla möjliga slags arbetsplatser. Det handlar till största delen om vilka människor som jobbar där och vilken attityd man själv har till sitt jobb.