Jag går som i ett slags chocktillstånd efter dagens skandalnyheter om att en ”storföretagare” på mellersta Gotland dumpat miljögifter. Tankarna gick direkt åt ett visst håll och efter att de i media fyllt på med att det handlar om ett lantbruksföretag med gårdar över hela ön så stärks misstankarna om vem det gäller. Gifterna är bekämpningsmedel som används vid grönsaksodling.

Om det är den jag tror så handlar det om en företagare som jobbat målmedvetet under flera år för att bygga upp en framgångsrik verksamhet. Man driver inte en verksamhet i den viktklassen utan att ha kompetent personal som kan bekämpningsmedel och hantering av dessa på sina fem fingrar.

Hur kan man då ta en så stor medveten risk att sabotera företagets rykte? Grönsaker och gift funkar inte ihop i rubrikerna. Hade det handlat om en småbonde i den äldre generationen hade jag kunnat förstå att det händer. Där kan det finnas en lite konstig inställning till att ”det inte är så farligt” därför att ”man har ju alltid gjort så och det har gått bra”. Men nu snackar vi STORT företag.

De har gjort ren sina besprutningsredskap i ett grustag. Marken där innehåller nu skyhöga halter av tre olika miljögifter, tusentals mikrogram per liter att jämföra med tillåtna halter som ligger på under ett mikrogram! Helt vansinnigt. Och för att göra det hela ännu mer mystifikt har bekämpningsmedlen färgat marken gul så att vem som helst har kunnat se att de hällt ut något där. Hur vågar de? Har de trott att de är osårbara eller vad?

Läs mer och se bilder på Radio Gotland.

Uppdatering från helagotland.se

Istället för att rengöra tankarna på åkern, för exempelvis byte av preparat, så har rengöringen skett på grustaget.

Claudia Castillo, chef för Miljö- och Hälsoskyddskontoret på Gotland menar att den här typen av rengöring är förbjuden. Den ska ske på åkern eller på planerad plats där ämnen inte kan ta sig vidare ner i marklagren.

Tydligen är det alltså okej att göra ren tankarna på åkern. Det är mycket om kemikaliehantering jag inte känner till alltså. Gifterna är inte farliga om de gör ren tankarna på åkrar, men farliga när de hamnar i grustag?

Jag har tack och lov klarat mig undan svartsjuka till 90 procent genom livet. Jag tror att jag har haft en slags extra känslig radar som satt igång tusen varningslampor vid första svaga doft av svartsjuka, så att jag helt enkelt inte utvecklat allvarliga relationer med killar som varit svartsjuka.

Antagligen är jag präglad en hel del hemifrån. Mina föräldrar hade ett långt liv tillsammans och där fanns utrymme för båda att vara individer. För mammas del innebar det bland annat att hon ibland reste iväg på konstresor. Pappas kompisar frågade ibland om han inte var orolig då.
-Varför ska jag vara orolig då? undrade han.
-Jamen, hon kanske träffar någon annan man!
-Jaha? Och vad ska jag göra åt det i så fall? sa pappa.

Nu var det inte så att mamma träffade någon annan man, men pappas inställning var helt rätt. Vad kan man göra åt om en person börjar gilla någon annan mer än en själv? Även om man inte gillar det, även om man skulle plågas av ett krossat hjärta, så är det inget man kan göra mer än att fortsätta att vara en bra människa och älska sin partner.

När jag var i tolvårsåldern hade jag en omskakande upplevelse då vi var hemma hos ett par där mannen var extremt svartsjuk. Han hade målat upp fantasier i sitt huvud om hur hans fru var otrogen och under kvällens lopp blev han så olycklig att han gick ut i skogen för att ta sitt liv. Min pappa följde efter och vi var rejält oroliga innan de kom tillbaka, men de kom tillbaka. Att det kunde gå så långt utan att det fanns någon som helst verklighetsförankring i hans fantasier var verkligen skrämmande. Jag tror att den händelsen har satt sig som en evig påminnelse i mitt medvetande.

I nutid blir jag påmind om svartsjukans närvaro på andra sätt. Jag ser hur det gör folk olyckliga utan större dramatik, den bara smyger sig på och lägger sig som en mjuk tvångströja över relationen. Det börjar så omtänksamt och snällt, men blir till en osynlig kraft som påverkar bådas liv. Till sist kväver den allt liv i relationen, de går runt som levande döda tills någon av dem bryter. Och då blir det förstås den som utsatts för svartsjuka som bryter.

Och den som är svartsjuk blir kvar. Ensam. Svartsjukan blir en självuppfyllande profetia.