Det var mycket surr om Fyklings och Aschbergs promenad från Ystad till Haparanda när vi var där uppe i början av veckan. Och det är ju inte konstigt när det var på sluttampen av en 192 mil lång promenad i syfte att samla in pengar till forskning om prostatacancer. Den här marschen kommer Sverige att minnas.

Kommunalrådet (eller borgmästaren, som de säger där uppe) Sven-Erik Bucht var mycket nöjd över att ortnamnet Haparanda synts så ofta i media under hela äventyret. Idag var det målgång i Haparanda!

Läs reportage om målgången i Norrbottenskuriren.

Jag vill direkt varna för att rubriken är missvisande för alla er som drömmer om en gräsmatta i stil med en golfbana. Mattor där grässtrå står invid grässtrå och strålängden mäts med linjal. Det där är inte min grej. Jag är ju helt ointresserad av att sköta trädgården.

Men idag kom jag att tänka på pappa Nisses praktiska tankar om gräsmattor. Pappa var inte mycket för att reparera glest bevuxna partier i gräsmattan ”det är bättre att det som trivs där hittar dit själv” sa pappa. I växternas rike så är det ju alltid något som tar sig dit och precis som pappa sa så sköter sig urvalet på egen hand – sånt som inte fungerar i en viss gräsmatta kommer inte att nå någon större framgång. Det är alltså mest en fråga om att vänta lite grand.

Jo då, jag minns en gång när till och med pappa tyckte att han behövde hjälpa naturen på traven, men då tog han ett knippe humlelucern (gulklöver) och spred fröna – för humlelucern växte i gräsmattan strax bredvid. Alltså hade humlelucernen redan bevisat att det fungerade bra i vår gräsmatta.

Enligt samma teori undvek pappa att vattna gräsmattan – för om man vattnade så skulle man ju få dit växter som trivdes med bevattning och då blev man tvungen att vattna hela tiden!

Mossan då, hur gör man med den? Pappa tyckte det var ganska okej med mossa här och där, han tyckte att mossan ibland fixade torkan bättre än gräset bredvid, fast där håller jag nog inte med. Mossa verkar vara ett stort problem för folk med gräsmattor. Det finns särskilda mossrivare att köpa, gödningsmedel och kalk som ska motverka mossa (ja just, mossa kanske inte är ett lika stort problem just i de gotländska gräsmattorna pga kalken?) Vi har en del mossa i vår gräsmatta. På sommaren brukar hela gräsmattan till sist bli torr som fnöske, så även mossan. Vad händer då? Jo, våra kära pälsbeklädda trädgårdsmästare katterna Silver och Doris upptäcker att det är särskilt trevligt att gräva just där det finns torr mossa. Så, de tar sig an alla mossfläckar helt på eget initiativ. Samt passar på att gödsla när de ändå är i farten. Året efter ger deras insatser resultat i form av att det växer gräs där.

Ja, gräs och gräs. I vår gräsmatta växer alla möjliga växter. Gullvivor, teveronica, humlelucern, vitklöver, rödklöver, tusenskönor, svartkämpe, rödplister, ängssyra, kornvallmo, blåsippor och ett par sorter till som jag inte minns just nu. Och jag gillar allihop! Det är så härligt att ha en gräsmatta som är som en blomsteräng. Aldrig i livet att jag vill ha en gräsmatta med enbart gräs.