Fler bilbanor åt folket!
Åh, tänk om vi alla åkte runt på sådana här bilbanor!
Åh, tänk om vi alla åkte runt på sådana här bilbanor!
Det kryper i kroppen på mig. Jag läser i Dagens Nyheter att Israel är redo för 30 dagars krig med Iran. Vem är det som vill ha kriget? Min pappa född 1916 hatade krig. Han sa alltid att vanligt folk aldrig vill ha krig – ”Det är bara de där höga generalerna som vill ha krig, så varför kan de inte ge sig ut och slåss mot varandra, så att folket slipper lida?”
I mars startade Ronny Edry kampanjen Israeler älskar Iranier. Den utgår just från detta enkla faktum att det inte är folket som vill ha krig, det är inte folket som vill döda människor i ett annat land, för de känner inte ens till dem! Och om man lär känna någon i ett fiendeland, så vill man ännu mindre ha krig. Ronnys kampanj handlar just om att få fler människor att lära känna varandra över gränserna.
Jag gjorde en intervju med Ronny i juli – till den bok jag skriver om sociala medier. Det gör att jag känner honom lite mer än vad jag gjorde innan. Och det räcker för att det ska kännas i kroppen och hjärtat när jag läser att Israel är beredda att starta krig med Iran. Det är precis det som är poängen i Ronnys kampanj.
Här står Ronny på en ny bild skapad idag, med anledningen av det ökade krigshotet.
På bilden nedan är hans fru, Michal. Henne har jag aldrig pratat med, men eftersom hon är gift med Ronny, ingår hon i skälen till mitt obehag i kroppen. Se in i hennes ögon. Se in i Ronnys ögon.
Vem i hela världen är det som vill ha krig?
Uppdatering: det finns förstås också en motsvarighet i Iran, faktum är att mer än 50 systersidor skapats under den första facebooksidan som Ronny skapade.
Framtidsvisionärerna berättar hela tiden om hur städerna kommer att bli allt större i framtiden. Det är som en naturlag som inte går att stoppa. Folk söker sig till städer. Det är där allt händer. Det är där utbudet av både jobb, varor och nöjen finns. Det är där det finns kreativa människor som drar till sig andra kreativa människor. Sammantaget erbjuder städerna ett slags kreativt myller fullproppat med utvecklingskraft som gör städerna starka och framgångsrika, medan mindre städer och landsbygden dräneras på kompetens och kreativitet och kvar blir fördummade miljöer som, ja som vaddå? Som en slags pittoreska utflyktsmål med passiva människor som blev kvar kanske? Döende platser där det mest inspirerande är en och annan byfåne. Nja, de säger det inte rakt ut så där brutalt, framtidsvisionärerna, men man kan ju tänka själv och fylla i tomrummen. Slutsatserna blir de osagda sanningarna och vi som inte bor i den stora staden (som i ett internationellt perspektiv kanske snarare är som en by?) känner oss illa till mods.
Det är något som inte stämmer.
Det känns inte rätt i magen.
Var i visionen finns alla vi som aktivt väljer att inte bo i storstäder? Vi som gett oss den på att vi ska fixa att bo exempelvis på Gotland och därför tvingas att bli kreativa och smarta för att hitta sätt att försörja oss på en plats där det inte är så många lediga jobb som står och väntar. Här skapar vi våra egna jobb.
Det är inte en slump som gör att vi valt att bo på en plats där det går att hitta ett hyggligt boende till en rimlig peng. Det är inte en slump som gör att vi valt bort en timmes resväg i värsta rusningstrafiken till jobbet och istället väljer att elegant susa fram i det gotländska landskapet och göra en slags ”bilmeditation” på väg till jobbet – om vi inte bor så nära att vi kan cykla eller gå till vårt jobb. Om man vill flytta till Gotland underlättar det om man är ”streetsmart” så att man kan klura ut hur allt ska gå till – fixar man inte det så kanske man blir kvar i storstaden. På Gotland måste man vara aktiv och engagerad för att få saker att hända.
Dessutom är det inte en slump att vi valt att bo på en plats där man kan uträtta många ärenden på kort tid därför att bank, apotek, affär med flera ligger så nära och köerna är så korta (med undantag för i juli) så att vi kan använda vår tid mer effektivt och behålla vårt goda humör. Ja just, att de som jobbar i affärer, banker osv känner igen oss bidrar också till att göra dagen gladare. Och sen har vi mer tid att använda som vi vill.
Lägg ihop restiden till jobbet i storstäderna med den tid folk i storstäderna spenderar i kö och dra sedan ifrån motsvarande tid för folk som bor på Gotland och se vilken skillnad det blir.
Men kreativitet, professionalism, utveckling i sitt yrke då? Tja, självklart kan vi som bor på Gotland inte delta i mingel och möten på fastlandet utan lite extra ansträngning, men när vi väljer att göra det så tar det en halvtimme att flyga till Bromma. En kvart senare är vi i Stockholms city. Fast, av någon anledning så väljer ofta kreativa människor att komma till Gotland för att skapa, hålla kurs, spela in film, fotografera – de får ett mentalt utrymme att verkligen koncentrera sig på sin uppgift när de är på Gotland.
Men nog blir det väl ensamt att bo här? Ja, kanske kan det bli lite ensamt att bo utanför Visby om man just vill gå ut ofta, men i övrigt så lär man känna många på Gotland. Tack vare internet så är det också lätt att hålla kontakt med andra personer var som helst i hela världen, så om man har något specialintresse är det enkelt att ”hänga med” oavsett var man bor idag.
Det där skiljer sig mycket från när jag var liten och bodde på Gotland. Då fanns inte internet. Tack vare internet kan vi idag jobba tillsammans med folk på olika platser. Idag hänger världen ihop på ett annat sätt än när jag var liten. Vi har flera gotländska företag som exporterar sina produkter över hela världen och andra samarbetar i globala nätverk. Vi kan bo på en fantastisk ö och samtidigt vara en del i ett större sammanhang. Vi kan fortbilda oss varje dag framför vår dator eller iPad om vi vill det. Vi kan dessutom ta del av ett enormt utbud med böcker, musik och filmer från hela världen utan att förflytta oss från soffan. Och vi kan till och med köpa en massa coola prylar och kläder online – ofta med leverans hela vägen fram till dörren, eftersom vi bor på landet!
Idag pratar vi mycket om miljö och närproducerat. Det känns bättre att bo på Gotland än i Stockholm också ur den aspekten. Samtidigt har jag sett utredningar som visar att det är mer energieffektivt om folk bor nära varandra, som i städer, så visst, det kanske inte alltid är så bra att vi som bor på landet på Gotland måste köra bil hit och dit hela tiden. Fast, när jag nu skriver om framtid, så sker en enorm utveckling på området bilar och också energi för uppvärmning. Den dagen vi har elbilar och producerar vår egen energi med sol och vind håller inte energiargumentet som skäl för att bo i storstan längre.
De som dagligen rör sig i tät storstadstrafik skriver nog också gärna under på att de uppskattar att vistas på platser där luften upplevs som renare. Och ÄR renare!
Så, jag fattar inte riktigt varför framtidsvisionerna måste gå åt det hållet att alla vill flytta till städer. Uppenbarligen vill inte alla bo i städer idag, varför skulle mänskligheten ändra sig på den punkten? Jag tror snarare att det var längesedan vi har haft så bra möjligheter att bo utanför städerna som vi har just nu och förutsättningarna kommer bara att bli bättre hela tiden. Min framtidsvision är därför att alla som kan kommer att söka sig utanför städerna så att städerna blir som gigantiska, stagnerade monument medan all verklig utveckling kommer att ske utanför storstäderna, eftersom det är dit alla kompetenta och kreativa människor söker sig.
Sug på den alla storstadsförblindade framtidsvisionärer!
Blogginlägget inspirerat av artikeln om Utvecklingsbolag på Gotland samt ett blogginlägg om Mavens Diner i Kappelshamn.
SNYGGA BRÖST (English title: Cupcakes) English subtitles from ICEFIRE on Vimeo.
Nu kan man äntligen se kortfilmen Snygga Bröst på webben. Min dotter Alice spelar en av huvudrollerna och den spelades in våren 2010. Ellinor Isenberg har skrivit manus och regisserat.
Jag är full av beundran för Ronny Edry som startade kampanjen Israel älskar Iran. Han är grafisk designer, bor i Tel Aviv och bestämde sig för att försöka visa människor i Iran att han inte vill ha krig med dem.
Jag håller på att skriva en bok som handlar om sociala medier och därför har jag intervjuat Ronny. Hans budskap är så enkelt: om människor i fiendeländer kommunicerar med varandra blir det svårare att starta krig. Ju fler bilder vi får av livet i ett fiendeland, desto mer kommer vi att förstå hur lika vi är. Sociala media är verktyget som gör hans kampanj möjlig.
Läs mer på hemsidan och gå gärna med i Facebookgruppen!