Konsekvenstänkande

/4 Kommentarer/i /av

När jag var liten trodde jag att alla tänkte på konsekvenser av en handling i samma utsträckning som jag gjorde. Men någon gång under grundskolan insåg jag att det inte var så. Innan trodde jag att folk i min egen ålder insåg konsekvenserna, men ändå gjorde det dåliga, elaka eller kanske våldsamma valet. Det blev ett litet mentalt uppvaknande när jag insåg att folk som sa ”tänkte inte på det” verkligen inte hade tänkt.

Ibland kan man känna sig som en ganska tråkig person om man per automatik tänker på konsekvenser av det mesta, men i det långa loppet föredrar jag ändå att vara en sådan konsekvenstänkare.

I helgen brändes Garda skola på östra Gotland ner. Sannolikt anlagd brand och två 15-åringar är anhållna. Psykologen Renée Perrin-Wallqvist säger i en artikel i Gotlands Tidningar:

Vi vuxna tycker att man bör förstå att om man ställer en moped mot en vägg och tänder på mopeden så är det stor risk att väggen och huset tar eld, men barn och ungdomar förstår inte alltid konsekvenserna av sitt handlande.

Fast jag undrar: är det verkligen brist på konsekvenstänkande som är den viktigaste faktorn? Är det inte istället en attraktiv spänning i att vara den som vågar kliva över gränsen för det tillåtna som gör att ungdomar tar steget att sätta eld på saker? Att den drivkraften är så stark att det andra kommer i skymundan? Att man VÄLJER att inte tänka på konsekvenserna.

Eller är det jag igen som inte fattar att det inte är så vanligt att tänka på konsekvenserna?

Nordstream beredda på mycket, men…

/i /av

… frågan är om de har varit beredda på motståndet från tjänstemännen på länsstyrelsen på Gotland? Här har Nordstream fladdrat med sina miljoner i sponsring till forskning, gjort snygga utredningar, bjudit in till informationsmöten och på alla möjliga sätt bearbetat omvärlden på ett synnerligen proffsigt sätt. De har helt enkelt gjort många rätt, rent PR-mässigt.

De har förutsett en hel del hinder på vägen, men jag undrar om de verkligen har förstått hur envist målinriktade tjänstemännen på länsstyrelsen är i sitt arbete? Det ska bli mycket intressant att se hur Nordstream hanterar länsstyrelsens kritik mot gasledningen.

Välj klass efter personlighet?

/12 Kommentarer/i /av

Egentligen är rubriken på Svenska Dagbladets artikel ”Elitklasser redan i grundskolan” och jag är inte förtjust i användningen av ordet ”elit”. Ordet elit ger associationer till snobbar, en nonchalant intellektuell överklass som ser sig som förmer än andra. Jag tror inte att skolverket har tänkt ge något benämningen elitklasser, utan det är en tidningsgrej.

Men innebörden är i det här fallet att man ska uppmärksamma begåvningar inom fler områden än idrott och musik. Av någon anledning har det i decennier varit okej att ge idrotts- och musiktalanger extra bra förutsättningar att utvecklas inom sitt specialområde, medan den som har matematik eller något annat specialområde har varit tvungen att anpassa sig efter mer generella, vanliga skolklassförhållanden.

Det är faktiskt inte klokt. Så länge jag kan minnas har det bland barn och ungdomar varit en stor grej att hylla kompisar som är bra på idrott eller musik, medan den stackare som är bäst i klassen oftast betraktas som en tönt alternativt någon som är snobbig. Möjligen har toleransen för ”bäst i klassen” ökat något de senaste åren, men jag tror inte att det ännu är läge att vara lika stolt över skolprestationer som exempelvis idrottsprestationer. Om man lyckas över förväntan i skolarbete så bör man hålla en låg profil, inte sticka ut för mycket. Lyckas man över förväntan i idrottssammanhang väntar ryggdunkar, hurrarop och tidningsartiklar med foto. Det är okej att för en stund njuta av sin prestation.

Jag tycker att alla har rätt att möta lagom svåra utmaningar under sin skoltid. Jag tycker att alla har rätt att få känna att de lyckas, går framåt och utvecklas. Det är inte roligt för dem som ligger i utkanterna av genomsnittet vare sig de känner att skolarbetet är för svårt eller för lätt. Om barn klarar att verkliga begåvningar inom idrott och musik söker sig till speciella klasser, så ska de nog klara om verkliga begåvningar inom andra skolämnen också får möjlighet att söka sig vidare till speciella klasser. Fast alla begåvningar kommer inte att göra det, det finns nämligen annat som styr vad barn vill. Kompisar.

Ju bättre barn trivs bland sina kompisar, desto större chans att de vill fortsätta att gå i samma klass. Det sorgliga är att så många barn inte trivs.

Tre veckors giro?

/i /av

Tja, som ni vet är inte idrott min bästa gren och det jag vet om fotbollsregler, simrekord och OS-år ligger på en tvåårings nivå. Men så ibland får jag mina ryck, som nu med Tomas Lövkvist. Han är ju från Gotland.

Förra året när det var premiär för Gotland Bike Battle var Tomas med och startade upp tävlingen. Därför har jag råkat ta en bild på honom. Det räcker för att jag plötsligt ska få för mig att jag måste följa hur det går för honom i Giro d’Italia.

Först idag kom jag på att jag kanske skulle kolla hur länge det håller på… TRE VECKOR! Hallå, så länge kan man ju inte cykla! Är de helt galna? Möjligen kan det vara så att jag kanske inte orkar vara på hugget i tävlingsbevakningen under kommande två veckor.

När naturbevarandet blir religion

/2 Kommentarer/i /av

I hela mitt liv har jag gillat natur. Jag är en sådan där typ som av bara farten kan namn på en del fåglar och blommor, men som för den skulle inte är fältbiolog, ornitolog eller botaniker. Men naturen är viktig. Det är en självklarhet att vi ska värna om naturen och här på Gotland där naturen är både unik och osedvanligt vacker känns det ännu viktigare.

Personer som engagerar sig i naturfrågor har varit lite av hjältar för mig. Har varit. Men nu börjar läget här på Gotland bli sådant att jag nästan ser rött om någon säger Naturvårdsverket och snart orkar jag inte höra ordet Strandskyddsområde. Och det trots att jag i hjärtat vurmar för både naturvård och strandskydd. Någonstans verkar innebörden ha gått förlorad – eller så kanske det är jag som aldrig förstått innebörden?

Hur kan t.ex. naturvårdshjältarna engagera sig så kraftfullt i att bevara ”naturen” vid Norderstrand? Om jag tänker natur så är det inte strandområdet vid Norderstrand jag tänker på, ett område som sedan 30-talet använts för camping och där man anlade både två betongbryggor och en mur. Muren finns där för att hålla kvar den sand som man varje år fyller på för att en annars stenig strand ska bli badstrand. Söder och norr om muren finns den naturliga stenstranden kvar, men allt som finns vid Norderstrands badplats har varit fejk längre än vad jag har levt.

Om man förflyttar sig en bit upp från stranden kommer man till strandpromenaden som går mellan Visby och Snäck. Den är asfalterad. Alldeles utmärkt för dem som motionspromenerar, cyklar, åker inlines eller färdas i rullstol. Men knappast något jag förknippar med naturvärden.

Och just vid Norderstrand har det också i hela mitt liv funnits en trist kiosk och någon mer byggnad. Byggnader som har förfallit och som gett en skum känsla till området. Inte direkt byggnader som man ville gå runt bland när det börjat skymma. Inte något som man längtar till eller gör en sugen på att åka till just Norderstrand, snarare tvärtom. Så har det varit ända fram till sommaren 2008 då Visby Beach Club invigdes. En trevlig, fräsch restaurang med strandläge. Byggnaderna är uppförda precis där de gamla byggnaderna stod. En skillnad är ett trädäck och att det trädäcket går en liten bit utanför det område som innan avgränsades med ett fult trästaket. En annan skillnad är att besökare har fått ett mysigt ställe att fika eller äta mat på. Alla strandgäster har fått fräscha toaletter.

Många med mig anser att restaurangen har ökat allmänhetens tillgång till området. Är man funktionshindrad är den ökade tillgängligheten ännu mer påtaglig.

Tillståndet för byggnationen har överklagats av Naturvårdsverket och i torsdags fattade Miljödomstolen beslut, läs domen här! Till vissa delar innehåller domen rena felaktigheter, som påståendet att området söderut övergår i sandstrand. Den enda sand som finns är ju just den sanden som fraktas dit och hålls kvar av betongmuren – men den muren har de inte ens nämnt? Och i övrigt bygger domen på lösa antaganden om hur folk uppfattat området med de tidigare byggnaderna och hur folk uppfattar området idag med nuvarande byggnader. Det kan inte på något sätt kallas för fakta, utan är subjektiva uppfattningar.

Det står i domen att syftet med reservatsförordnandet bland annat är ”att hindra att karaktären hos väsentligen obebyggda delar av Gotlandskusten förändras genom ny bebyggelse”. Och det ger dem motivation att engagera sig i området Norderstrand som väl ingen naturmänniska skulle benämna som ”väsentligen obebyggt” då det gränsar till ett villaområde och anses som en strand som ligger i staden Visby. Sen när blev en stad ett väsentligen obebyggt område?

Vi har massor av värdefull naturlig strand på Gotland, men innan Visby Beach Club byggdes fanns det nog inte en enda ”naturhjälte” som brydde sig ett smack om Norderstrand. Det är verkligen svårt att fatta att det skulle vara just omsorgen om naturen som är deras drivkraft.