Förresten så fick jag hyra ”en lite större bil än vad som var beställt” i Luleå. ”Ford Galaxy” sa uthyrningskillen, fast jag kom inte på vad det var för bil. När jag kom ut på parkeringen gick jag t.o.m. förbi bilen innan mitt undermedvetna klickade till och påminde mig om att det är SÅ en Ford Galaxy ser ut:

Flyget var lite försenat så jag hade bråttom från flygplatsen till mitt första möte. När jag startade bilen hördes ett kort ”pip” men eftersom det bara var ett enda pip och jag inte såg något som lyste eller så, tänkte jag inte mer på det. Framför mig fanns en display som bytte meddelanden om radiofrekvens och Radio Rix och sånt – precis när jag kommit ut på vägen där jag inte kunde stanna – så ser jag att det står att bakluckan är öppen!

Alltså, om min bil här hemma på Gotland larmar så larmar den ordentligt. Då är det inget kort litet fjuttpip inte, utan den piper som besatt tills jag åtgärdar!

Jag fick köra ett par kilometer innan jag lyckades hitta en lämplig väg att köra in på och stanna för att stänga till bakluckan bättre. Sen susade jag runt med den här bilen som egentligen hade plats för ytterligare sex vuxna personer. Jag och två ynkliga väskor.

Pssst. Ni vet vem. Han är ännu tvåa i Giro d’Italia. Håll tummarna!