Upphovsrätt på allting?
Å ena sidan anser jag att den som skapat en sång eller ett fotografi förstås har rätt att bestämma själv över hur ägandeskap och rätten till användande ska se ut. Framför allt värnar jag den immateriella rätten som skyddar verk från att användas i sammanhang som upphovsmannen tar avstånd ifrån. Om jag har tagit ett fotografi vill jag inte att bilden används i nationalistisk propaganda exempelvis.
Men å andra sidan: varför ska det vara så himla speciellt med just fotografer och musiker? Om jag bygger ett hus, skriver en reklamtext eller gör salamikorv så skulle det bli ganska märkligt om man tillämpade samma ersättningsprinciper som i musik- och bildvärlden. För hur många kommer huset att exponeras varje dag? undrar byggaren och ökar på priset med antalet exponeringar. I hur många exemplar ska broschyren med copytexten tryckas? undrar copywritern och ökar på priset med antalet exemplar. Hur ska salamikorven användas? undrar korvmakaren och ökar på priset när det framgår att korven ska skäras upp i små bitar och serveras som mingeltilltugg.
Och de människor som passerar huset varje dag kan t.o.m. uppmanas att betala en huslicensavgift för att få rätt att titta på huset? Och när kunden nästa år ändrar en inaktuell textrad i reklambroschyren, blir de stämda för att ha förvanskat ursprungsverket. Och när det visade sig att salamin serverades till politiska meningsmotståndare till korvmakaren – ja då drar korvmakaren igång en process. Eller?
Varför kan inte fotografer och musiker med flera helt enkelt ta betalt för den tid de lägger ner på att skapa sina verk? Och lägga på litet för kringkostnader som utrustning, lokal och inventarier. Så som vi andra gör när vi levererar en tjänst. Eller en vara.