Grunnar vidare på vad vitsen med Twitter är…

/2 Kommentarer/i /av


Nej, jag fattar fortfarande inte vitsen med Twitter. Den här filmen visar ungefär hur långt jag kommit i mina egna funderingar runt fenomenet. Om det ens är ett fenomen? Jag hittade filmen på Navid Modiris blogg.

När jag startade den här bloggen fattade jag inte riktigt vad just jag skulle ha bloggen till, men det var ändå något som drog. Jag gillar att skriva. Jag funderar på mycket. Det kändes lite läskigt att börja lämna ut mig själv på en blogg, men ganska snart hittade jag nivån på hur personlig/privat jag vill vara. Nu har jag snart bloggat i fyra år!

Twitter känns mer som det ungdomliga sättet att ständigt sms:a sina kompisar – att göra det lite mer effektivt. Men det roliga är ju då att det just bara är inom kompiskretsen man gör det, väl? Så snart det blir Twitter tappar man väl kompis-exklusiviteten, eller? Jag kan inte komma på en enda person som jag skulle vilja följa via Twitter. Jag har försökt kolla in riksdagsmännen på deras Twitter-sida, men det var faktiskt komplett ointressant.

Det vore roligt om någon kunde få mig att fatta vitsen med Twitter.

Högvatten och lågvatten i Kappelshamn

/i /av

Av någon anledning kan jag inte få in bilden från mitt blogginlägg den 24 januari 2007, så ni får klicka på den här länken om ni vill kolla in hur högvattnet såg ut då. Det är samma brygga på bilderna!


Idag var det alltså lågvatten så att det var på killavippen att den vita båten skulle ligga i vattnet och inte på land…

Ännu mera vår!

/2 Kommentarer/i /av


Hurra! Jag har lyckats ta en hyfsad bild på en trana! Egentligen tog jag en bild i bättre vinkel, men då hann inte skärpan med. Attans också.


Och sen spatserade förstås tranan iväg… ååååh!


Den här gravanden satt och såg snygg ut på en snyggt randad sten.

Den här silverslitna gamla bryggan och vattenblänket blir otippat snyggt.

Kajorna njöt av utrymmet på Sveriges mest havsnära fotbollsplan, Snäckersvallen.
Otroligt lågvatten just nu.
Katten Silver uppskattar också att stretcha loss lite i värmen.

De små små blommorna i trädgården

/2 Kommentarer/i /av

Jag tycker det är så häftigt att kunna ta bilder i supernärbildsläge så att jag faktiskt får med de där små detaljerna på blommor och annat. Idag tog jag en sväng i trädgården och fotograferade en massa smått.

Utblommad videkisse.

Min vårfavorit luktviol. Jag gillar verkligen violdoft!

Så, därför fick det bli en bild till på en luktviol.

Namn på trädgårdsväxter är jag sämre på. Men jag fick hjälp, så nu vet jag att den heter Forsythia.

Körsbärsknopp. Klibbet, bubblorna och trådarna såg jag först när jag fått in bilden i datorn.

Trädgårdsveronika som är så små och skira att de knappt fastnar på bild.

Vem hade anat att rödplister är en så intressant bekantskap på nära håll? I floran skriver de mest om hur illa den här stackars blomman luktar…

Det här är en jättestor tistel som jag tror är odlad från början. Jag vet dock inte namnet på den.

Lite blåsippor har vi förstås i trädgården.

Och vitsippor, eller fagningsros som det kallas på Gotland.

Skär hyacint.

Pärlhyacint. De där små krullorna längst ner har jag aldrig tänkt på att de finns förut.

Svalört finns det överallt på våren. En alldaglig blomma som plötsligt såg lite majestätisk ut.

Kejsarlilja – fast än så länge bara som knopp.

Slutligen en påsklilja.

Ofattbart obehagligt

/i /av

Mysteriet med vart lille Villes kropp har tagit vägen är så ofattbart obehagligt att jag undvikit att skriva om det. Men nu gör jag det ändå. Det går inte att tänka tanken att någon ska röva bort ens döda barns kropp. Ändå sker det.

Artikel i Aftonbladet. Det finns ju ingen annan rimlig förklaring än att någon öppnat kistan och tagit ut kroppen.

Det Villes föräldrar går igenom just nu är ett skräckscenario. Först dör ett så litet barn, sen detta. Att världen kan vara så grym.