Det börjar med en silvernål och slutar med en silverskål.

Minns ni det gamla talesättet? Så tycker jag att det är med hela fildelningsfrågan. Det var någon som kom på att man enkelt kunde ta en silvernål och så fortsatte man hela vägen upp till silverskål och sedan eskalerade det och blev större och större och mer och mer och plötsligt var stölden så stor och allomfattande att den blev som ett så självklart inslag i det globala samhället att man resignerat ryckte på axlarna och tyckte att det lika gärna borde vara tillåtet.

Tack och lov ryckte man inte på axlarna. Man dömde Pirate Bay. Läs artikel i Aftonbladet. 30 miljoner ska de betala i skadestånd. Jag misstänker att det ännu är många och långa turer kvar, men domstolen har satt ner foten och visat att det inte är tillåtet att stjäla.

Bara för att saker är tillgängliga och bara för att man stjäl digitala kopior så att inget verkar fattas den som blir bestulen, så fattas det visst något. Betalning.

Tänk den dagen vi uppfinner en makapär som i detalj kan kopiera föremål. Man går in i en affär, kollar in ett par brallor, trycker på knappen och VIPS har man gjort sig ett par likadana brallor – fast brallorna i affären hänger kvar. Det man har stulit är möjligheten till försäljningsintäkt. Man snyltar helt fräckt på andras nedlagda arbete. Strax kommer folk att vandra runt och kopiera cyklar, grindar, fåtöljer, datorer, bilar och varför inte helikoptrar? Utan att betala.

(Jag är inte riktigt klar över den framtida tekniken, de måste väl lik förbaskat ta råvaran någonstans ifrån? Kanske ett återvinningsprojekt? Eller suger man bara upp lite lämpliga molekyler från luften? Jag behöver nog ringa Doc från Tillbaka till framtiden för att diskutera det här…)

Så länge vi lever i ett samhälle som är uppbyggt med ett system där vi betalar för varor och tjänster, så får man gilla läget och låta bli att stjäla. Annars kraschar alltihop.

Då och då pratas det om att någon kommunal verksamhet ska flyttas ut från Visby till Fårösund, Slite eller Hemse. Rätt ofta blir det bara prat, men ibland slår det till och blir på riktigt. Som nummer två i diskussionen brukar en diskussion om att personalen inte vill ha så lång resväg till jobbet komma. En sådan diskussion utgår från att de som jobbar i Visby bor i Visby. Vilket inte är sant. Det är förstås massor som pendlar från landet och in till Visby varje dag för att kunna jobba. Men när man ska flytta ut kommunal verksamhet pratar man sällan om dem som dagligen pendlar från sin bostad på landet…

Idag uppmärksammas Else-Marie och Britt i Gotlands Tidningars artikel om flytten av kommunväxeln. Äntligen slipper Else-Marie och Britt pendla.