Gotlänningar som säger JA!
Ibland när man läser rubrikerna om ännu ett överklagande av bygglov eller ännu en protestlista så kan man bli helt galen. Vi är så många som kämpar för att få hela Gotland mer livskraftigt så att vi inte bara får avfolkade samhällen på landsbygden. Vi måste helt enkelt vara mer än en plats som folk tillbringar sin sommar på.
Vi behöver människor som orkar genomföra verksamhetsidéer och som har resurser att göra det. Verksamheter som ger arbetstillfällen och som sätter fart på olika platser. Men så snart någon hittar på något så kommer protester och överklaganden som ett brev på posten. Irriterat tänker jag alltid: ”Men HUR har de som protesterar tänkt sig att vi ska klara oss på Gotland om vi inte kan erbjuda jobb och försörjningsmöjligheter till dem som bor här?”
Igår på frukostmötet med Tillväxt Gotland kom frågan upp och med ens blev det så himla tydligt att en av de största bromsklossarna vi har att brottas med här på ön inte är gotlänningarna, utan de sk sommargotlänningarna! Det här är sådant som det har snackats om sedan jag var liten. Mina föräldrar suckade över den gången vi körde på Fårö och det plötsligt hoppade fram en ilsken kvinna och skrek om att vi inte fick köra på just den vägen, ”så där är det med stockholmare” suckade min pappa.
Ett annat exempel är vägföreningen som skötte vägen ner till ett stugområde. En falang vägrade att lägga asfalt på vägen med motivering att det då skulle köra ner så mycket bilar, ja det skulle bli rena raggarsvängen. Istället fick föreningen år efter år hantera en hoplöst gropig väg och beläggning med sådant där kletigt grus som fastnar under bilen och under vinterhalvåret är vägen som en jelly-pudding. Fast det brydde sig inte grusfalangen om, för då var ju de inte här…
Den kvinna som överklagat en massa på Furillen är förstås skriven i en stockholmskommun. Bland de 4000 personer som skrivit på protestlistan mot planerna för Austre var det någon som räknade att endast 200 av dessa faktiskt bor på Sudret – resten bor inte på Gotland och någon till och med i New York… Till området vid Bäste träsk och Ar utvecklas planer och man har undersökt vad folk i trakten tycker och då visar det sig att generellt sett är de permanentboende för och sommargotlänningarna emot.
Det här börjar kännas lite som när samerna surar över vad de hittar på i Stockholm. Det är väldigt lätt att tycka en massa si och så och förvänta sig att Gotland ska vara en mysig ”musei-ö” som står beredd med soliga famnen till varje ny sommarsäsong, men det är mycket svårare att tänka ut och genomföra bärkraftiga verksamhetsidéer.
Vi måste blir bättre på att synliggöra alla gotlänningar som säger JA! Det här är en fråga om att överleva och när folk som inte ens skriver sig på Gotland, folk som därmed INTE BETALAR SKATT HÄR, har en attityd av att ”det bara är de som begriper sig på Gotlands natur- och kulturvärden” så har de fel. Gotlänningarna älskar sin ö och det innefattar att vi älskar våra natur- och kulturvärden. Det är förnedrande om folk som inte ens bor här tror att de är så väldigt mycket bättre på att älska Gotland. Vi älskar Gotland så mycket att vi bor här året runt och betalar vår skatt.