Billgren pratar konst

Apropå konstfackseleven och hennes fejkade psykutbrott, så är Ernst Billgren intervjuad i tidningen Fokus. Han anser att det är självklart att hennes handling är konst – men att den också är olaglig. Vad gäller provokationer säger han följande:

– Faran med provokation är att det oftast bara drabbar människor som är ointresserade av konst, eftersom folk i konstbranschen redan har sett allting sju gånger och inte blir provocerade. Jag kan ju gå och skrapa din bil med nyckel och du blir jätteprovocerad. Provokationen kan skymma att det inte finns någon konstnärlig halt i det.

Jag tycker att han diskuterar mycket sunt och tydligt i den här frågan! Jag blir sugen på att läsa hans bok ”Vad är konst?”.

Passar du att ha eget företag?

I Dagens Industri intervjuar de Stefan Ekberg som skrivit boken ”Starta eget – eller?”.

Han vänder sig starkt emot Myndighetssveriges ivriga flaggvifftande för att övertyga oss om att vem som helst kan bli egenföretagare.

Det är ju som Stefan påpekar ganska många av dem som startar företag som ger upp efter ett par år. Vad är det som inte fungerar då? Jag stämmer till exempel inte riktigt in på Stefans lista eftersom jag har migrän varenda dag. För mig har det varit lättare att ha eget företag än att vara anställd, just på grund av min migrän. Jag jobbar när jag vill. Hur jag vill. Var jag vill. Inte alla dagar förstås – vissa hållpunkter med möten och annat finns förstås också i min tillvaro, men därutöver kan jag styra mina dagar mer fritt n vad jag hade kunnat göra som anställd.

Jag ser också de där som startar företag fast man intuitivt vet att det inte kommer att fungera – eller, ibland fungerar det hjälpligt och personen i fråga härdar ut år efter år med vansinniga arbetstider och knappt något kvar i plånboken. Personer som lever på gränsen till självutplånande men som ändå envisas med att vara egen företagare i kombination med en ovilja att utveckla verksamheten så att den blir mer lönsam med mindre arbetsinsats.

Jag håller inte med Stefan om att man måste ha ambitionen att företaget ska expandera – det är en sanning som trummas in från alla möjliga håll, men det finns andra mål att sträva efter som att komma upp i en viss inkomst. Mitt lilla företag har från början enbart försörjt mig, sen har Roine successivt klivit in och sedan 2006 försörjer företaget två personer. Det är inte så illa för att vara ett företag inom information och marknadsföring med sin bas i en liten håla 4,3 mil norr om Visby.

Mina mål är mer av typen ”växa med balans”. Jag tackar inte nej till mer pengar, men det jag verkligen vill ha är frihet att styra mig själv, möjlighet att jobba med olika idéer och projekt och ekonomisk trygghet. Jag vill inte att andelen administration och hantering av pengar ska ta mer tid än det roliga eller att det ska orsaka en massa nya jobbiga frågeställningar. Pengar måste ju nämligen tas om hand också.

I vilket fall är det viktigt att samhället inte lurar i folk att ”starta eget” är lösningen på det mesta. Det är det inte. Men för väldigt många är det ett personligt lyft att ta steget att bli egna företagare.

Långa eftertexter

En sak jag inte fattar: varför ska så idiotiskt många personer räknas upp i slutet av varje film?

Om man skriver en bok, om man målar en tavla, om man sätter upp en teaterpjäs osv – inte finns det väl något annat tillfälle än film då exakt varje person ska räknas upp?

Någon som fattar det här?

Om Twitter

Skrev lite om Twitter på Saker Mitt i Världen. Om ni vill läsa det: gå dit! Jobbigt va? Sorry!

Kattungar på robotglid