Jag trodde inte det var sant när Roine läser högt från en artikel han hittat. Journalisterna inom NTM-koncernen får inte surfa fritt på internet på mediakoncernens datorer. Han gav mig artikellänken och så fick jag läsa själv på Journalisten.se.

It-avdelningen i Norrköping övervakar journalisternas surfande i hela koncernen. Sajter som innehåller information om droger, vapen och spel övervakas och loggas. Det gäller även forumsajter och sajter med chattfunktion. Sajter med pornografiskt material blockeras helt.

Alltså, detta skulle vara en nyhet om det gällde vilken arbetsplats som helst. Snacka om mumma för journalisterna att kunna berätta om en arbetsplats som håller sådan bevakning på vad de anställda gör vid datorerna! Men, det riktigt intressanta är ju att det här handlar om journalisternas arbetsplats. Jag blir så chockad och tagen av detta att jag nästan får tårar i ögonen. Det är så helt tvärtemot allt vad jag tror på och vad jag trodde var självklart i journalisternas värld.

Sen läser jag om följdverkningen:

En effekt av att man spärrat sidor som klassificeras som pornografiska är att vissa andra sidor också spärrats av. Dessutom stängs sajter som ligger på samma webbhotell som sajter som innehåller skadlig kod. Det har lett till att journalisterna ibland inte kommer in på sajter som är helt ofarliga – till exempel IF Metalls sajt och Svensk Filmindustris hemsida.

Det är som att jag måste läsa det här flera gånger och påminna mig själv att andas. Jag tycker att detta är så förnedrande och förödmjukande för journalisterna att det går bortom all rim och reson.

Jag tycker innerligen synd om journalisterna, men samtidigt: Herregud, ni är ju journalister! Sätt igång drevet och jaga de ansvariga i NTM med blåslampa!

Ironin i att koncernen kallar sig Nya Tiders Media blir bara allt mer absurd. Jag har i flera år tjatat på lokaltidningarna här på Gotland vad gäller deras tekniska lösningar för publicering och för ett par år sedan lade jag av med att betala för prenumeration. Först när NTM kan leverera en fullvärdig lösning för iPad kommer jag att betala och fram till dess är hela världen full av lättillgängliga nyheter så det är inte som att jag lider brist på läsning…

Rubriken kunde förstås lika gärna handla om ishockey, Vasaloppet, handboll, hästhoppning, konståkning eller någon annan sport som anses så viktig att den ges stort massmedialt utrymme.

Jag har just läst den intressanta artikeln ”Varför är fotboll så mycket viktigare än datorspelande?” av Daniel Kardefelt-Winther, doktorand i ämnet internetberoende vid Department of Media and Communications, London School of Economics and Political Science. Daniels perspektiv kommer från datorspel, men det finns många andra intressen som av tradition får finna sig i att vara åsidosatta till förmån för idrott.

Hur uppmärksammar vi i Sverige ungdomar som är framgångsrika inom musik, konst eller matematik till exempel? Ja faktum är att våra två lokaltidningar här på Gotland har inte mindre än sju journalister (inkl två sportchefer) som ägnar sig åt att bevaka sport. Det finns en kulturredaktör. Men inte en endaste journalist som enligt kontaktlistan ägnar sig åt att bevaka näringsliv och ekonomi. Däremot finns det en avdelning för artiklar om Näringsliv och Ekonomi, liksom en avdelning för Kultur och Nöje. Är det läsarna som vill ha det så – eller rullar det på i traditionens fotspår?

Åter till artikeln som fick mig att skriva det här blogginlägget, den om datorspelande. Jag har varit inne och nosat lite på det här med datorspel, men bestämde mig för att det inte var min grej, därför att jag har så mycket annat jag vill lägga tiden på. Det kändes som att om jag verkligen skulle gå in i vissa spel så skulle jag ”förlora mig”. Jag har alltså valt bort datorspel och jag ska villigt erkänna att jag har varit lite motvalls, men det har inte undgått mig att notera att ungdomar lär sig att kommunicera på engelska och till och med blir intresserade av att lära sig japanska tack vare att de spelar datorspel i världsomspännande nätverk. Det är klart att kommunikation mellan människor kan leda till bra saker. Dessutom kan uppenbarligen spelkonstruktion vara lönsamt att satsa på. Jag tycker det är spännande att vi har spelutvecklare på Gotland till exempel, men jag är fortfarande kluven.

När spel konstrueras med baktanken att man ska lockas in gratis, ”bli fast” och sedan bli sugen på att köpa till extra saker eller att köpa sig genvägar så känns det inte som att det handlar om att skapa communities utan mer om att vara skicklig i att skapa ”smygbetalningsvägar”. Jag tycker det är schysstare att det finns en öppnare prissättning.

Likaväl som att schack kan träna upp ens strategiska tänkande, kan förstås också datorspel öva upp olika färdigheter som vi har nytta av. Till viss del är jag för att vi litar på våra barns förmåga att ”göra det de behöver göra” för att utvecklas. Jag inbillar mig att det i en sund miljö fungerar så att barnet tröttnar och gör något annat efter ett tag. Men det finns nog massor av tonårsföräldrar som inte håller med mig eftersom deras ungdomar inte verkar ha något stopp för hur länge de kan sitta. Jag vet inte vad det beror på. Tonåringar har ju en större benägenhet att fastna i olika ytterligheter, det ingår i utvecklingen och jag skulle också ha blivit orolig och arg om jag hade ett barn som totalt lät sig uppslukas av en datorspelsvärld. Fast, det finns också föräldrar som har datorspel som hobby. Jag undrar hur de ställer sig till sina barns datorspelande – jag skulle gissa att de har en mer liberal syn och har ett annat sätt att hantera det än föräldrar som inte själva spelar.

Som det står i artikeln:

Hur många föräldrar drar fram en stol och sätter sig och hejar på barnet när hon spelar datorspel? Inte många.

Jag känner att jag brister i kunskap om just datorspelande, men jag förstår i alla fall att vi behöver förändra vår syn.