Kommer ni ihåg hur det var innan mobiltelefonerna blev var mans verktyg? (Om du inte är oförskämt ung och aldrig har levt i en värld utan mobil förstås…)

• När man skulle träffa någon på stan så måste man bestämma exakt tid och plats och så fick man stå där och vänta om den andre var försenad.
• När någon skulle komma och hälsa på måste man ge en exakt vägbeskrivning. Körde de fel fick de knacka på hos någon främling och be att få låna telefonen…
• När ens barn var hemma hos en kompis fick man ringa till kompisens familjs fasta telefon om man behövde prata med sitt barn.
• När man skulle gå en lång promenad längs stranden och ville ha hämtning vid slutstationen så måste man bestämma en tid innan man gick iväg.
• När man skulle resa iväg med tåget och det var kraftigt försenat, så fick man rusa till telefonkiosken – vilket alla andra också gjorde så att man inte kunde ringa de stackarna som skulle hämta en vid tåget ett par timmar senare.
• När man blev tvungen att sticka iväg ett ärende fick man lägga en lapp på bordet så att de andra i familjen visste var man var.
• När man stod i affären och hade glömt bort vad det var man skulle handla – ja då hade man glömt bort vad man hade handlat.
• När ens partner startat bilen för att köra till affären och handla och man just kom på en viktig sak han måste köpa – ja då var man helt enkelt för sen.

Listan kan göras längre. I dessa datoriserade tider glömmer jag ibland bort vilken revolution den här lilla manicken till mobiltelefon faktiskt är, till och med i sina allra enklaste funktioner. Tänk att vi faktiskt klarade oss utan så länge!

Vad kan man säga? Väderprognosmakarna vet vad de snackar om, helt klart. Efter dagar med snö har vi nu fått tö. Är det inte ett himla slöseri med snö?