Ladda för Let’s Dance
Nu när Mojje är med i Let’s Dance så måste jag ju hålla superkoll på tävlingen. Samt heja förstås. Heja Mojje, heja Mojje!
Otippat filmtips
/i Okategoriserade/av Åsa
Om ni hänger med här på bloggen så vet ni att jag har blodfobi och är en tämligen fridfull person. Trots detta vill jag tipsa om filmen Shoot’em Up som jag såg på Canal First igår. Herrejösses!
Alltså, filmtiteln antyder ju att det skjuts en del i filmen, men grejen är att allt är så välkoreograferat att våldet blir på låtsas. Som en slags ”våldsopera”, eller som när folk ställer upp en miljard dominobrickor som sedan får falla på kluriga sätt. Jag kan inte ta det på allvar. Våldet blir mer som en täckmantel att få genomföra alla kluriga scener. Jag tar därför inte åt mig ett smack av alla läskiga grejor som händer i filmen, utan istället stönar jag av skratt och imponeras av att de ägnat så mycket tid åt att tänka ut alla klurigheter. Själva storyn där hjälten räddar en bebis och ständigt använder sitt hemliga vapen morot i de mest häpnadsväckande situationer är bara för dum.
Jag tycker att hela filmen är som en drift med vålds- och actionfilmer. Klart underhållande. Möjligen får man kisa lite i somliga scener – det gjorde jag i alla fall…
Är dyrt gott? Svar: dyrt är dyrt!
/i Okategoriserade/av ÅsaDet är märkligt det här med hur vi tror att saker är finare bara för att de är dyrare. I Aftonbladet finns en artikel som handlar om Benjamin Wallace som i boken The Billionair’s Vinegar skärskådat det här med hur bra de dyra sakerna är egentligen. Och han har förstås kommit fram till det som de flesta av oss vet innerst inne: priset har inget med nivån på njutningen eller lyckan att göra.
Vitsen med dyra saker är inte att använda dem utan att på något sätt kunna visa andra att man använder dem eller åtminstone att själv gotta sig åt att man hade råd. Men, en solmogen jordgubbe, ett glas kall mjölk, ett dopp i perfekt tempererat hav, några rökta räkor – vad slår egentligen det? (Om man gillar sånt och inte är allergisk eller nåt…) Vi har alla minnet av de där perfekta smakerna som kom till oss i en viss stund. Just då spelade det ju ingen roll om det vi smakade på kostade 1 krona eller 100 kronor.
Finns det något tråkigare än att med påklistrat njutande min behöva smaka på något som är så fint att bara riktigt fina människor tycker att det är gott? Finns det tristare klädstilar än de som baserar sig på rätt klädmärken – men som inte har känslan för hur plaggen passar ihop eller om de ens passar på personen som bär dem? Eller om man testar en dyrare ansiktskräm (om man typ FÅTT en sådan burk) och inser att det enda som händer är att det svider och skaver så att man får slänga burken och köpa sin vanliga tub på Apoteket…
För mig är det här en genomgående livsfilosofi. Jag gillar bra saker. Ibland har bra saker ett märke som datorer från Apple, kamera från Canon eller skor från Camper – men jag väljer aldrig efter vad som är dyrast. Kläder väljer jag alltid efter vad jag tycker är snyggt och det där med att dyrt innebär kvalitet som håller är bara ett skämt i mina ögon. Det allra billigaste i klädväg kan nog vara slarvigare sytt, men förvånansvärt ofta är också dyrare plagg fulla av dinglande knappar, lösa trådar och veckiga sömmar. Jag köpte ett par byxor för 12 kronor på second hand när jag gick gymnasiet. De byxorna hade jag tills de ramlade sönder och det var nog tio år senare. Jag har köpt kläder på H&M som envist hållit år efter år och som nu ligger nerpackade i en låda därför att jag blivit, eh, större.
Grundprincipen för både mat, kläder och annat måste vara: Vad gillar jag? Vad passar till mig? Och förstås med viss anpassning till den egna plånboken. Skulle man råka gilla sådant som har väldigt många nollor i priset så är det bara att inse att det inte går. Men, då kan man trösta sig med att Benjamin Wallace blev rysligt besviken när han fick möjlighet att testa det dyraste av det mesta.
-20 i Roma
/7 Kommentarer/i Okategoriserade/av ÅsaMärkligt hur vädret slår om så snabbt. Visst, temperaturen har vacklat runt nollstrecket i ett par veckor, men det är inte förrän i helgen som det kom snö. Och då blev det direkt kallt också. I natt har det varit -20°C i Roma. Någon mil från Roma ligger Buttle som innehar köldrekordet på ön. Den 9 februari 1966 hade de -32,8°C i Buttle. Å andra sidan är det också Buttle som har värmerekordet med +35,2 °C den 8 augusti 1975.
Första vintern vi bodde i Kappelshamn var det extremt värmeomslag på jullovet. Ena dagen var det -20°C och vi eldade i braskaminen som besatta för att hålla värmen och alla element stod på högsta effekt. På natten vaknade jag och hade nästan panik. Jag var helt svettig och kunde knappt andas. Jag fick rusa upp och öppna fönstren. Då var det plötsligt massor av plusgrader, snön smälte och vi fick stänga av elementet och vädra för att komma ner i uthärdlig temperatur!
Idag i Kappelshamn är det just nu -5°C. Okej nivå på kyla tycker jag. Långkalsonger PÅ!
Silver ordnar
/4 Kommentarer/i Okategoriserade/av ÅsaJag vet, jag vet, jag har skrivit så många gånger om hur Silver ordnar med olika grejor, men det är faktiskt riktigt konstigt hur just han hela tiden placerar saker.
Nu när det är tjockt med snö vill Silver inte gärna gå ut och göra Number Two, så han satte sig i kattlådan. Så långt är allt normalt. En halvtimme senare när jag går förbi kattlådan ligger där en rejäl Number Two OCH så ligger den röda kattlådespaden precis perfekt ditsatt i kattlådan. Min första tanke var att Roine gått förbi och sett den där Number Two och att han ville tipsa mig om att jag borde ta bort den snarast. (Roine slipper kattlådan, han är allergisk)
– Har du lagt fram spaden i kattlådan? ropade jag till Roine.
– Nä, hur så? sa han.
Och då insåg jag att det måste vara Silver som på något underligt sätt lyckats få spaden att förflytta sig från stående lutandes mot väggen vid kattlådans gavel, till liggande med skoveln nere i sanden vid mitten av kattlådan och skaftet låg fint över kanten i riktning från den gaveln som spaden stod vid innan. Om han bara hade vält spaden så borde spaden inte ens ha hamnat i lådan. Och om den hamnat i lådan och han hade puttat på den ett varv till, så borde väl skaftet ha hamnat i lådan och inte skoveln?
Istället har han placerat spaden EXAKT så som en människa skulle ha gjort om man ville lägga den ”beredd” i lådan. Hur lyckas han med det?
Jag fattar. Han är en katt. Katter kan ju helt logiskt råka komma åt prylar ibland. Men jag har levt med katter nästan hela mitt liv. Ingen av de andra katterna kommer i närheten av Silvers sätt att hantera saker. Jag minns inte att någon av de andra katterna åstadkommit något liknande ens vid ett enda tillfälle.
Här är Silvers lista:
- Brödpåsar som han ruskade om och bar runt i huset. De hamnade ofta under soffbordet.
- Min armbandsklocka som försvann från soffbordet – sannolikt var det Silver som puttat ner den. När jag hade bråttom till ett möte och behövde min klocka blev jag desperat och skrek ”Men VAR är klockan?” och då SWOSCH åkte Silver kana över vardagsrumsgolvet med klockan mellan sina framtassar och han stannade precis framför mig. Klocka levererad!
- Alla grejor han bar in: sniglar, skalbaggar och så en påsklilja!
- Den där tygkrokusen som han blev helt galen på och lyfte ur från blomkrukan varje gång jag satt dit den.
- Den gången han blev instängd i en klädkammare hela natten. Då lade han en torr Number Two på den enda helt rena plätten på golvet – där det alltså var busenkelt att städa bort den – samt rev ner ett gammalt docktäcke som han kissade på – det var bara att slänga. Det blev knappt ett spår efter katten! (Andra katter hade ju glatt satt sig i närmaste sko…)
- Hur han brukade sitta vid torkskåpet och rensa de nedersta pinnarna på trosor och strumpor. En gång fick han ett par trosor över huvudet och runt bröstkorgen.
- När han kräks rusar han mot dörren och oftast hinner jag dit för att öppna så att kräkset kommer ute på gräsmattan. En gång började han hulka vid soffan och då satte jag en papperskorg under – han kräktes snällt i papperskorgen så det var bara att lyfta upp påsen, knyta till och slänga sen…
- Hur han satt och nöp av små röda blommor och lade i mitten av en julstjärna. Det är riktigt skumt…
- Den gången han elegant slängde fakturor ner i returpapperskassen.
- Och så idag då när han lyckades lägga spaden så elegant i kattlådan.
Mina andra katter har haft sina personligheter, men ingen av dem har hållit på och ordnat som Silver. Jag fattar verkligen inte hur det går till?